Kattdrama med äkta kärlek

Råttan Robert, som spelas av Hanna Käck, är glad så länge de vita och de svarta bråkar med varann och låter honom vara i fred.

Men två katter bryter mot reglerna. Den vita Missan och den svarte Razz har börjat mötas i smyg. De är kära i varandra. Ett riktigt Romeo och Julia-drama väntar alltså.

För det är äkta kärlek som visas på scen, för de båda konfirmandledarna Lina Westrin och Jonathan Petterson är kära på riktigt.

Vadstena församlings höstmusikal är för första gången en sann hemmaproduktion. Kantorn Camilla Wellborg-Käck har skrivit musiken, för sångtexterna svarar församlingsvärdinnan Maria Sundelius.

Tillsammans med församlingens pedagoger Peter Wigren och Lena Ahnér har de kokat ihop själva berättelsen.

- Det roligaste jag har gjort i mitt liv, säger Maria Sundelius och strålar. Jag gillar att skriva, tidigare har jag mest skrivit födelsedagsvisor och liknande.

Tillbaka till repetitionen.

"Kom an, nu tar vi och slåss" sjunger katterna.

- Ska de stå still eller gå emot varandra lite, det kanske skulle bli lite mer liv? frågar Camilla Wellborg-Käck, och reser sig från pianot.

Det här är en föreställning med många regissörer och nu utbryter en diskussion mellan de vuxna.

- Jag tycker ni är tama, säger Camilla Wellborg-Käck.

- Jag är trött, protesterar en vit katt som nog hade velat ligga kvar i sängen denna första lovmorgon.

- Var arg på mig som tvingat dig att gå upp idag, föreslår Lena Ahnér.

Katterna sjunger igen. Nu är de lite uppretade och spretar ordentligt med klorna precis som de ska.

- Det här är jättekul, berättar Saga Bolin.

- Det är lite svårt att lära sig sångerna, medger Elsa Malmström.

Varför är nästan inga killar med?

- De kanske inte vågar, föreslår Moa Ahlander.

- De tycker nog det är pinsamt, tror Lisa Östberg. Kuopa.