Om vårarna täcks Munkträdgården av en vit matta av blommande klosterliljor, men så har det inte alltid varit.
– Att det ser ut så här är ett 1900-talsfenomen, säger Karin Lindeblad som är arkeolog och speciellt inriktad på trädgårdsarkeologi.
På 1930-talet gjordes en inventering av klosterliljorna i Munkträdgården.
– Då fanns de här, men inte alls så här mycket, säger hon.
Många växter har kommit till Sverige både långt före och efter klostertiden som är den tid då man tidigare trott att de flesta växterna kommit hit med munkar. Klosterlilja, eller snöklocka som är dess egentliga namn, är man övertygad om att den kom till Norden under klostertiden. Då kom också bland annat ramslök och akleja.
Klosterliljan har även hittats vid kloster i Danmark och Finland. Om klosterliljan är en prydnadsväxt eller om den kan ha tagits hit för eventuella medicinska egenskaper är oklart.
Var klosterliljorna ursprungligen planterats i klosterområdet vet man inte, det behöver inte vara i Munkträdgården även om det är där de trivs och frodas.
– De har förvildats och blir fler och fler, säger hon.
Munkträdgården skapades när Munkklostret var i drift.
– Det var framförallt en fruktträdgård, säger hon.
I dessa dagar är det klosterliljorna som lockar besökare, men äppel- och päronträden där är viktiga och ingår i Nordiska genbanken.
När medeltida trädgårdar anlades var idealet att det skulle vara symmetriskt. Det kan man fortfarande se i hur frukträden i Munkträdgården står i rad.