Pollinatörer behöver ängsmark.
Vadstenas vägkanter borde blomma. Det tycker Konsensuspolitikern Maria Jönsson som har lagt en motion om att kommunen borde engagera sig i Naturskyddsföreningens projekt "Världens längsta blomsteräng".
– Jag tänker ofta på när man kör bil och det inte längre är några insekter på bilrutan som det brukade vara förr, när man var tvungen att stanna för att göra rent rutan varannan timme, säger hon.
Tanken är att ta bort invasiva arter och vänta med att slå vägkanterna till efter blomning.
På projektets hemsida har olika kommuner runt om i landet registrerat sig och i skrivande stund är Linköping näst bäst i landet, med 38,8 kilometer vägkant som kommer att tas om hand för att bland annat bin och fjärilar ska trivas. Men i Vadstena var kartan tom.
– Vi är ju en engagerad kommun, det märker man ju på alla möjliga sätt. Så jag tror att det här är något som vi med enkelhet kan göra.
"Nu är våren på gång och jag har sett min första fjäril och mitt första bi. Jag blir själaglad av de här pollinatörerna och fortsätter att bli det hela sommaren. Det är inte bara lite trivsel, utan de är faktiskt livsviktiga för oss och vår överlevnad", säger Maria Jönsson (K).
Maria Jönsson tänker sig att kommunen själva drar igång och lägger resurser så att ideella krafter kan ta vid och fortsätta arbetet.
Flera kommuner har på senare år börjat låta gräsytor växa för att gynna den biologiska mångfalden. På sina platser har det mötts av kritik från medborgare som tycker att det ser misskött ut.
– Vi behöver vänja oss vid att det behöver se ut på det här sättet för att våra grödor, träd och buskar ska pollineras. Det finns väl inget vackrare än att se en blomsteräng med blåklocka? Man kan uppskatta trädgårdsväxter, rosor och orkidéer från andra länder också, men våra svenska ängsblommor är magiska.