Mikael Kenlind är femte generationens glasblåsare.
Mikael Kenlind är femte generationen glasblåsare och fick lära sig hantverket mycket tidigt. När han var barn var hans farfar instruktör och lärde upp nya glasblåsare.
– Han gjorde en liten glasblåsarbänk till mig när jag var åtta år, berättar Mikael och måttar med händerna. Och små verktyg.
Han upplevde det som en spännande miljö att vara i som barn.
– Det är ett magiskt material. Det glöder och det förvandlas. Det är synd att man inte kan behålla glöden. Att den slocknar när glaset kallnar. Men det är ju en del av processen.
"Kungliga Eken" när den är alldeles färsk. Den måste först placeras i en varm ugn för om den svalnar för snabbt spricker glaset.
Han tycker fortfarande att det är ett vackert och fascinerande hantverk.
– Men visst blir det annorlunda med åren. Jag tänker mer på design och andra delar av processen nu.
Familjen firar 125 år som aktiva glasblåsare i fem generationer. Dessutom har familjeföretaget Vas Vitreum funnits i 40 år så det är ett speciellt år.
– Det var pappa, Lars, som startade Vas Vitreum när han lämnade glasriket i Småland.
Att glasbruket hamnade just i Vadstena var mer eller mindre en slump. Det fanns tankar på att förlägga det till Gamla Linköping, men det var i Vadstena planerna föll på plats.
Det ena spåret inom företaget är att göra begränsade serier eller ibland helt unika objekt som köps av samlare. Det andra är lite större serier av sådant som vaser, ljusstakar, lyktor och små skulpturer. Allt har en skandinavisk prägel och är ofta inspirerat av naturen.
Första generationen glasblåsare i familjen arbetade på Kosta glasbruk. Då handlade det framför allt om bruksglas.
– Min farfars far var en av de fem mästare som blåste glas för Orrefors till Världsutställningen i Paris. I nära samarbete med formgivarna Simon Gate och Edward Hald.
Just att hantverkarna och formgivarna arbetade så nära varandra och blev vänner tror han var en stor anledning till att det blev så framgångsrikt. I familjeföretaget gör de i stort sett all formgivning själva.
– Det är ganska unikt och verkligen en styrka att kunna både hantverket och formgivningen.
Det har funnits perioder i livet då han funderat på att göra något annat än att blåsa glas. Men han tycker att det finns så många olika uppgifter inom branschen att han inte känt sig begränsad inom den.
– Egentligen har jag mest formell utbildning inom marknadsföring. Det är alltid bra med bredd. Även om man sedan arbetar med något helt annat, så har man nytta av utbildning. Ju mer kunskap desto bättre.
Mikael har nyligen blivit pappa för första gången. Han får frågan om hur han tänker kring den sjätte generationen.
– Det blir inte bra om man inte är intresserad, poängterar han. Men det finns också många olika arbetsuppgifter i ett sådant här företag. Som marknadsföring, förpackningar, mekanik, ekonomi. Även juridik med avtal och så.
När det gäller formgivning tycker han att man kan hitta inspiration till det överallt.
– Går man ut och ser ett träd, så är det genast strukturer och former där. Men det måste inte vara natur. Det kan vara vad som helst egentligen.
Mikael visar "Kungliga eken", som de håller på att tillverka under dagen. Den kan användas som ytterkruka, eller som lykta med ett större ljus i.
Det här är gjutformen som "Kungliga Eken" tillverkas i.
När han formger ett föremål av glas utgår han från flera sådana iakttagelser.
– Det är aldrig en sak rakt av utan många olika delar tillsammans.
Han söker det vackra och har svårt att förstå sådana trender där design inte ska vara vacker. Han är också skeptisk till att man inte skulle kunna uttala sig om vad som är vackert.
– Det finns gyllene snittet till exempel. Ingen tycker att naturen är ful.
När vi lämnar fikarummet visar han en hylla med saker som är under utveckling.
– Sådant gör vi på lunchrasten. Filar på om det ska ändras på någon detalj. Något med färgen, eller strukturen, eller formen. Detaljer in på minsta millimetern kan vara viktigt.
Sedan går vi ut i verkstaden där han visar hur det magiska materialet tar form.
Det 1100 grader varma ämnet formas.
Ämnet blåses upp.
Glaset tar form i träskopan.
Återuppvärmning i 1200 grader.
Krukan "Kungliga Eken" får sin slutgiltiga form.