n n Bostadstadsbyggandet i Vadstena har stagnerat under åren med socialdemokratisk ordförande för kommunstyrelsen. Det är därför skönt att HSB nu satt spaden i jorden. Men kommunen hade för den skull inte behövt offra Vätterngården, skriver oppositionens ANDERS AGNEMAR (c).
Äntligen kommer det igång en rejäl bostadsbyggnation i Vadstena. Det har vi från oppositionen förordat gång på gång under flera år. HSB:s byggnation är verkligen välkommen. Det är också mycket glädjande att vd Peter Lindgren vid det första spadtaget yttrade att bygget genomförs hur det än går med Vätterngården.
Det bekräftar att de nya bostadsrätterna bär sig själva. Den politiska majoriteten hade inte behövt offra Vätterngården för att byggnationen skulle bli av. Vi hoppas nu att detta inte bara är ett tillfälligt slut på den time-out, vad det gäller bostadsbyggnation av nämnvärd omfattning som har rått alltsedan socialdemokraterna fick hand om KS-ordförandeposten i slutet av 1998.
Mellan åren 1999 och 2003 påbörjades 30 småhus och flerbostäder byggas, det vill säga sex lägenheter per år.
Det är mycket dåliga siffror och innebär så gott som stagnation. Bostadsbyggnationens storlek påverkar naturligtvis den för en kommun så viktiga befolkningsutvecklingen och för den här perioden 1999-01-01--2004-06-30 visar det sig att vi haft en befolkningsminskning med totalt 131, --24 personer per år. Det är mycket alarmerande.
För att vi inte skall hamna i en negativ spiral behöver invånarantalet öka varje år och en av de viktiga förutsättningarna för att det skall ske är ett tillräckligt bostadsbyggande.
Enligt min uppfattning bör lägenhetsproduktionen inte ligga under ett snitt på 25 lägenheter per år och om vi tittar på de åren dom undertecknad var KS-ordförande så visar det sig att vi gott och väl klarar den takten.
Totalt under perioden låg produktionen på 410 med ett årligt snitt på 29 lägenheter (Siffror från länsstyrelsen och byggnadskontoret).
Den kraftfulla byggnationen bidrog säkerligen till den positiva befolkningsutvecklingen under perioden januari 1985 till december 1998. Vi hade då en ökning med totalt 263 personer, det vill säga +19 personer per år.
Befolkningens storlek har ju mycket stor betydelse för kommunens ekonomi och möjligheter att serva sina invånare, för handelns och företagandets utveckling och överhuvudtaget för kommunens framtida överlevnadsmöjligheter.
Den negativa utvecklingen vi haft under s-styret måste brytas kraftfullt och långsiktigt.
En mycket rimlig målsättning är 40 lägenheter per år. 25 som grundnivå plus 15 för att ta igen de senaste årens försummelser. Och naturligtvis måste diskussionerna med byggbolagen göras utan löften om försäljning till underpris av äldreboenden eller annan kommunal egendom.