Mikael och Maria Törby, 7 och 9 år, var två av de första passagerarna.
- Det var roligt, fast tutan lät högt, säger Maria.
- Tutan lät fem gången, påpekar Mikael.
Deras pappa är stins, eller "tågklarerare" om man ska vara korrekt.
- Det känns jätteskönt. Men det har tagit lite längre tid än vad vi trodde, säger Ulf Törby.
Ja, det har gått nära nio år sedan en vagn spårade ur och Museiföreningen Wadstena-Fogelsta järnväg fick ett föreläggande att rusta upp banan. Men för att göra det var man tvungen att sluta med åkandet, och då drabbades föreningens ekonomi. Det i sin tur ledde till att trafiktillståndet drogs in.
Nu, nio år senare, har föreningen lyckats växla bort från den negativa spiralen. Ekonomin är sanerad och nya maskiner har köpts in.
- Det är en rolig vändpunkt, även om den är blygsam. Men nu är vi där i alla fall, säger Christer Brimalm som är kassör och konduktör och "tågbefälhavare".
Allt blev möjligt genom ideellt arbete och sponsring och gåvor. Dessutom samarbetar Sveriges olika järnvägsföreningar. Ett exempel är hjulen till ett av loken som har svarvats till i Skara.
Nästa etapp blir att rusta upp järnvägen fram till Pilgrimsvägen, och då blir sträckan ungefär dubbelt så lång. Och i sommar får man hjälp genom ett internationellt "arbetsläger" där sju tågintresserade från andra länder hjälper till med arbetet.
Men målet är att man någon gång i framtiden ska kunna åka hela den 9,6 kilometer långa vägen till Fågelsta.