Att jobba med människor som är i behov av olika former av stöd har gått som en röd tråd i Andreas Perssons yrkesliv.
På vardagarna möter honom en småstadsvy utanför fönstret från tjänsterummet i kommunhuset. Nya kollegor passerar i korridorerna och det finns en förväntan hos Andreas Persson att komma igång med sina nya uppdrag.
Men vägen till chefsposten var inte spikrak, även om han med facit i hand känner att det alltid funnits en röd tråd i hans yrkesliv.
– Det har varit att jobba med människor som är i behov av olika former av stöd, säger han.
Som ung funderade Andreas på polisyrket, hans mamma har jobbat som civil utredare och han har en syster som är polis. Men innan han tog det steget valde han istället att plugga beteendevetenskap som ledde till arbete på behandlingshem för ungdomar.
Efter några år, kände Andreas att han ville vidare, göra något annat, och då kom tankarna på polisyrket tillbaka. Han kom in på utbildningen i Växjö 2008 och pendlade då mellan skolan och hemkommunen Linköping där han så småningom fick jobb vid ingripandeverksamheten.
Men Andreas medger att arbetet i treskift blev påfrestande, parallellt med familjelivet. Efter sex år började han se sig om efter nya utmaningar.
– Jag behövde få till arbetstiderna.
När det dök upp en tjänst som verksamhetschef på utbildningsförvaltningen i Linköping sökte han. Så länge man bara söker ett jobb, säger Andreas, behöver man inte fundera så mycket på vad som händer sedan. Men när han väl erbjöds tjänsten behövde han ta det slutgiltiga beslutet att lämna polisen. Samtidigt lockade det nya.
– Känslan att få vara med och påverka, förändra och jobba mer strategiskt efter att ha jobbat operativt.
Han lärde sig om budget, personal- och verksamhetsansvar. I den nya tjänsten kunde han plötsligt kombinera teori med samhällskunskap som han fått genom polisen.
Tror du att det gynnade dig?
– Ja. Alla poliser i yttre tjänst blir stressvaccinerade av att jobba problem- och lösningsorienterat.
Andreas upplever att han under sina drygt fem år på utbildningsförvaltningen lyckades få till en bra verksamhet och han började känna sig sugen på att gå vidare ännu en gång.
– Jag var nyfiken på nya utmaningar, säger Andreas som även hunnit skaffa sig erfarenhet som tillförordnad rektor för resursskolorna.
När han såg att Vadstena kommun sökte ny arbetsmarknadschef blev han intresserad av helheten.
– Det är en viktig roll att jobba med personer som är i behov av olika stödinsatser, i synnerhet dem som står utanför arbetsmarknaden.
Andreas Persson lämnade Linköpings kommun för jobb i Vadstena, nu är han ny arbetsmarknadschef.
Så här i början vill han själv försöka kartlägga behoven, och vilka målgrupper som berörs, tillsammans med andra i organisationen.
– Det gemensamma slutmålet är att få så många som möjligt i någon form av sysselsättning, yrkesliv eller studier.
Blir det mycket skrivbordsarbete för dig som också är van att vara ute bland folk?
– Jag kommer att jobba uppsökande också. Det är viktigt att vara närvarande som chef även i fysisk form. Samtidigt vill jag jobba tillitsbaserat.
Att komma till en mindre kommun ser Andreas har fördelar, inte minst tack vare närheten till de olika förvaltningarna.
– Skulle jag kontakta socialförvaltningen tidigare behövde jag maila. Nu kan jag gå en trappa upp.
Hur mycket kan du om Vadstena?
– Det har varit som ett turistmål på sommaren. Det har blivit ett par vändor på slottet, säger han och medger att han ser fram emot att bekanta sig ytterligare med orten.
– Jag vill ha en guidad tur utifrån kulturen.