-- Jag tror inte politikerna har satt sig in i det över huvud taget, säger Maud Henriksson, en av fyra anställda på Vätterngården i Vadstena.
Hela projektet startade på Vätterngården för två år sedan. 65 anställda berörs.
Corren bad fyra anställda på Vättergården berätta vad projektet betytt för dem. Förutom Maud Henriksson, som arbetar med vård av dementa i vårdlag 3, deltog Helene Kåhlin, Linnäs korttidsavdelning, Pernilla Henriksson, vårdlag 3, och Eva Engström, vårdlag 4.
Vad har "Hela projektet" betytt för dig personligen?
-- Jag har fått mer arbetstid, högre lön och mer ordning i tillvaron, svarar Pernilla Henriksson som nu utbildas till undersköterska inom projektet.
-- Förr jobbade jag extra i stället, med den osäkerhet som hör till det.
-- Nu får man jobba med samma personal, som är inarbetad och kan sitt jobb. Om det blivit bättre? O, ja! svarar Pernilla Henriksson och tillägger att det därmed har blivit mycket tryggare.
-- Förr var vi hur många som helst, berättar Maud Henriksson. Nu hoppar vi in för varandra i stället.
Mycket färre vikarier går åt. Om det tidigare kanske krävdes tiotals kan det numera räcka med några enstaka. (Se diagram här intill.)
-- Vi hade maximalt tre vikarier under hela sommaren, berättar Pernilla Henriksson. Det är viktigt för de gamla att de har samma personer hos sig.
-- För de anhöriga är det också bra med samma personal, påpekar Helene Kåhlin.
-- Förr var det stor omsättning på vikarierna, påpekar Maud Henriksson.
För Helene Kåhlin har de nya förhållandena gett kortare arbetsdagar och därmed mer fritid och även mer ork och gnista på jobbet.
-- Vi hade en tuff tid när vi flyttade från Wasagården och fick sköta allt själva, säger hon. "Hela projektet" blev en morot.
För Eva Engström har det viktigaste varit att hon numera kan planera sin arbetstid.
-- Jag har fått ett önskeschema, det har alla fått i vårt lag. Jag har blivit en gladare mamma och en trevligare fru. Det finns en annan arbetsglädje hos oss i dag.
Hon säger sig också märka att pensionärerna mår bra.
-- Vi arbetar i ett mycket lugnare tempo numera, säger hon.
-- Vi kan vara en eller två man kort utan att det stör arbetet, tillägger Pernilla Henriksson.
Personalen har chans att få ledigt med kort varsel, genom att arbetskamraterna alltid har intresse av att hoppa in så att de fyller på sin tidsbank.
Ett kvartssamtal, ett tandläkarbesök, det mesta går att ordna. I varje arbetslag finns en samordnare som håller koll, under en liten del av sin arbetstid. Inte ens en helgledighet behöver vara ett problem när den kan delas av fyra personer.
-- Förr fick man slåss för att få ledigt på höstlovet, berättar Eva Engström. Numera är det inga problem
-- Genom att vi ställer upp för varandra mer blir sammanhållningen bättre, säger Maud Henriksson,
-- Man växer ihop, förklarar Helene Kåhlin och tillägger att hon längtar till jobbet nu för tiden.
-- Vi tar mer hänsyn till varandra nu. Förr var det mer först till kvarn som gällde inför storhelger och så, menar Pernilla Henriksson.
-- Vi har blivit mycket duktigare på att tala med varann. Inget tjafs, mer rakt, säger Eva Engström.
För Maud Henriksson personligen är det ledigheterna som är det viktigaste med det nya sättet. Numera har hon två fyradagarsledigheter under en sexveckorsperiod. Förr gällde tre lediga dagar i följd en gång under samma tid.
-- Jag mår bättre rent kroppsligt. För det är ju ett tungt jobb i vi har, säger hon.
I några arbetslag är samma person samordnare hela tiden. I andra är det tänkt att uppgiften ska cirkulera.
-- Det är inte bara samordnarens sak att ringa in folk när det behövs, säger Maud Henriksson.
-- Samordnaren ska delegera ut uppgifterna, förklarar Helene Kåhlin.
Även inköp av olika slag sköter vårdlagen självständigt. Numera kan alla ta ansvar.
-- Vi har mer koll, säger Pernilla Henriksson.
-- Jobbet blir intressantare när man känner sig delaktig, tillägger Maud Henriksson.
-- Vi kan prova nya grejor nu, inkontinensskydd till exempel. Så var det inte riktigt förr, berättar Eva Engström.
Ni har mycket mer bemanning nu. Är inte det onödigt?
-- Om den minskar får vi snart sjukskrivningar igen, svarar Eva Engström.
När politikerna tog beslut om projektet borde de ha kunnat tänka långsiktigt, anser hon.
-- Vi har nyss börjat. Det känns konstigt om vi måste sluta nu. Åtminstone två år behövs, tycker Helen Kåhlin.
-- Politikerna kanske har någon vårdideologi och ser inte bara till siffror, föreslår hon.
I kommunens kontrakt med Vätterngården heter det under rubriken Kontinuitet: "Personalens schema ska utformas så att de boende har ett begränsat antal personer till stöd och hjälp."
Tillsammans har de fyra undersköterskorna 72 års erfarenhet av arbete inom vården. De tvekar inte om vad de ska göra ifall Hela projektet läggs ned.
-- Då går jag ned i tid, svarar alla som med en mun.