En kjol och en skjorta är lite av det som Oscar skapat under sitt år på folkhögskolan.
Själv möter han upp i en löst sittande marinblå kostym med axelvaddar och vida byxben. Frisyren är kortklippt och välkammad.
Han köper ofta vintage eller syr själv sina kläder inspirerade med snitt och material från någonstans kring 30- till 50-talet.
– Folk kommer ofta fram och pratar med mig på grund av klädseln. En äldre kvinna berättade att jag såg ut som hennes första fästman. Det såg jag som en komplimang, att jag lyckats, säger han och ler.
Oscar Brunius har spenderat det senaste året på Vadstena folkhögskola. Här har han "nördat ner sig" i design, tekniker och material.
Stolt visar han upp lite av det han gjort: En randig skjorta inspirerad av 30-talet med långa kragsnibbar och dubbla manschetter. En kjol med snävt snitt som var inne i början av 1900-talet.
– Jag är enda killen i klassen men det är egentligen inget jag tänker på. Sen märks det att branschen är kvinnodominerad; den första uppgiften vi fick var att sy en kjol, säger han och fortsätter:
– Om jag ska göra anspråk på att vara konstnär så kan man inte vara så strikt och stram. Jag tycker om att leka med normer och att gå över gränser. Men sedan kommer jag inte använda kjolen eftersom jag inte tycker om att göra det.
Drömmen är att i framtiden kunna försörja sig som kostymdesigner. Och det var inte en slump att resan dit har börjat i Vadstena.
– Utbildningen här är känd för att hålla en hög nivå. Man får mycket kunskap på kort tid, säger han.
Han hade aldrig varit här innan han blev antagen till skolan.
– Men jag blev överväldigad av hur fint det är med alla historiska byggnader, det passade mig jättebra.
"En sak jag har lärt mig är att vara kreativ på beställning, hur man till exempel får igång ett projekt och samla inspiration", säger Oscar.
Oscar växte upp i Bromma och i mellanstadiet började han intressera sig för olika historiska tidsepoker och tilltalades av estetiken i kläderna från förr, ett intresse som har hållit i sig under hela uppväxten. Det ledde honom vidare till teatern, när han insåg att man kunde klä ut sig och spela med i historiska händelser.
Hans mamma hjälpte honom att sy sina kostymer, men han började snabbt ta över och sy själv, så att de skulle bli som han ville ha dem.
Samtidigt kände han sig hela tiden annorlunda.
– Jag började bli medveten om att jag inte passade in, så jag måste göra något för att folk ska tro att jag gör det här med flit: Jag tar på mig en fluga, jag gör konstiga saker, jag gör teater, säger han.
På vilket sätt passade du inte in?
– Jag kände väl att jag inte gjorde det socialt. Men när man är tio centimeter under medellängd och ganska sen i puberteten. Definitivt queer på något sätt. Jag passade inte in helt enkelt.
"Jag skulle inte känna mig bekväm i en modern kostym. Kavajen sitter tätt på kroppen och byxorna är smala runt knän och fötter. Det är lättare att bära upp en äldre kostym", säger Oscar Brunius som själv inspireras av modet från 1930-50-talet.
I gymnasiet valde han att satsa på teatern och läste estetiska programmet med inriktning teater.
– Men jag upptäckte att jag var ganska dålig. Det var ingen som sa det till mig, men jag kände det själv, berättar han.
Han ville dock inte släppa teatern helt. Eftersom han också älskade kläder från förr och sett att det fanns en efterfrågan på kostymkläder för scenkonst så föll valet på det.
Nu flyttar han tillbaka till Stockholm för att i höst läsa på Stockholms konstnärliga högskola med inriktning på kostymdesign. En utbildning som bara fyra personer kommit in på i år.
Det blir nästa steg i resan mot drömyrket.
Hur känns det i dag, passar du in?
– Jag har hittat mina sammanhang där jag gör det, men inte in i samhället överlag. Men jag skulle säga att det är min personlighet nu, avslutar han.