– Han behöver resor ganska ofta, säger Veronika Erman, som är gift med Christopher och samtidigt en av hans assistenter.
Färdtjänst behövs för regelbundna sjukhusbesök i Linköping, för att kunna handla, hälsa på släkt och vänner eller kanske gå på bio.
Men att åka färdtjänst har långt ifrån alla gånger varit en förflyttning från A till B utan ibland inneburit långa omvägar som för Christopher varit väldigt jobbiga.
I samband med Skänninge marknad skulle paret åka dit för att Christopher ville få möjlighet att äta langos, som han tycker mycket om, men resan blev inte vad de tänkt sig.
Resan som normalt tar 20 minuter tog en timma och 35 minuter och gick från Vadstena till Mariadöttrarnas kloster vid Omberg och vidare över slätten på småvägar till Mantorp.
– Jag fick hålla i Christopher med ena handen och hålla en kräkpåse i den andra för jag är åksjuk också, säger Veronica.
I Mantorp skulle ytterligare en passagerare med, vilket krävde att Christopher först lastades av och sedan lastades på igen. Därefter bar resan av mot Skänninge.
Väl framme hade resandet tagit så mycket på Christophers krafter att han inte orkade med något marknadsbesök.
– Han kände att det här går inte, vi måste åka hem, säger Veronika och Christopher nickar och visar att det är korrekt trots att han själv har svårt att tala.
Veronika beställde en färdtjänstresa hem och fick veta att det skulle ta två timmar innan den kunde komma. När det gått tio minuter över utsatt tid och ingen bil kommit ringde Veronika igen.
– Jag fick besked att det var bom på den resan, säger hon.
Taxin hade stått och väntat på annan plats än den som de släppts av på och där det var meningen att de skulle hämtats upp.
– Jag började bli irriterad för Christopher var helt slut, säger hon.
En ny bil fick beställas med besked om nya två timmars väntetid. Medan de stod där och väntade kom en polispiket som Veronika säger erbjöd sig att skjutsa dem hem, men i den vevan, två timmar och tio minuter efter beställningen, kom färdtjänsttransporten och resan tillbaka till Vadstena kunde inledas.
Totalt hade Christopher, Veronika och en assistent varit iväg hemifrån i fem och en halv timme.
– Då hade vi inte gjort ett skit, bara åkt runt och sett Omberg, säger Veronika.
Trots att dagen varit ansträngande och de inte kunnat göra det de planerat var de ändå vid ganska gott humör när de kom hem.
– Vi var glada för att polisen ville skjutsa oss hem, säger hon och förklarar att hon tänker ge dem Dagens ros i tidningen.
Tyvärr var Skänningeutflykten inte den enda färdtjänstresan utan problem. Dagen innan skulle Christopher tillsammans med en annan assistent åka från ett sjukhusbesök. Christopher upplevde att han inte satt fast ordentligt och förmedlade att han kände sig otrygg.
– Då fick assistenten och Christopher kliva av och beställa en ny taxi, säger Veronika.
Kontakterna med färdtjänstchaufförer är många.
– En del är fantastiska och de har det väldigt stressigt, säger Veronika men tycker att det alltför ofta blir problem.
Det kan vara långa omvägar.
– Den tiden det tar extra är ju sådant vi förlorar på plats, säger hon.
Det kan även vara att chaufförerna inte hittar eller att väntande taxi inte står på den plats de beställt de till.
Hennes upplevelse är att det blivit sämre sedan det nya systemet infördes i somras.