Annakarin Gelander, Elisabeth Helander och Emilie Hagdahl, elever i årskurs tre vid Vadstenagymnasiet, har en annan uppfattning. Den har de fått efter en månads praktik och studier av turism i Sri Lanka.
Där äter man nämligen med händerna. Men inte hur som helst. Det är absolut förbjudet att använda vänsterhanden.
-- Jag frågade varför, när vi satt och åt, berättar Annakarin Gelander.
Av den upprörda stämning som uppstod förstod hon att ämnet var känsligt och inte passade sig under måltiden.
-- Man får bara stoppa maten i munnen, inte handen. Och inte slicka fingrarna, berättar Elisabeth Helander.
Det är svårt att äta kyckling med en hand, konstaterar de tre.
Det brukar heta att man ska ta seden dit man kommer?
-- Det är jättesvårt, säger Annakarin Gelander. Men det är viktigt att försöka. Om folk kom hem till mig skulle jag inte vilja att de åt med händerna, säger hon för att förklara vad det handlar om.
Via internet och en kvinna i Skellefteå fick eleverna kontakt med ett litet hotell på sydvästra kusten av Sri Lanka i staden Hikkaduwa. De fick löfte om att få komma dit och jobba gratis i tre veckor och bo gratis i fyra. Nästan hela april månad tillbringade de följaktligen nära Indiska oceanen.
Hotellet visade sig vara ett paradis för surfare, främst från Japan. Men det var eftersäsong och hotellet var nästan tomt så arbetet inskränkte sig till att stå i baren.
Dessutom fick de fyra, för även Moa Knutsson deltog i resan, stora möjligheter att resa. De besökte Colombo, Kandy och en ort på andra sidan ön, Aragam Bay.
Vapenvila råder nu i inbördeskriget. Från i höstas finns resmål i Sri Lanka med i charterbolagens utbud.
-- Det är en helt annan kultur med helt andra tankar om allting, konstaterar Emelie Hagdahl.
-- Man vet inte hur man ska bete sig i alla situationer för ingen har sagt det, säger Annakarin Gelander.
De besökte ett barnhem för handikappade barn, barn som ingen ville ha. Barnen lade sig ned framför dem och började pussa deras fötter. För att visa respekt, fick de veta.
-- Då skulle vi ha klappat dem på huvudet, men det visste vi inte, berättar Annakarin Gelander.
Flera av barnen var det inget större fel på än att de kanske saknade en arm. Barnen blev glada över besöket och ville gärna kramas eller sitta i knäet.
-- Det var jobbigt att se dem, jag ville ta med mig allihop hem, säger Emelie Hagdahl.
För henne blev mötena med alla människor och deras annorlunda syn på saker och ting en stor upplevelse.
-- Men det var otäckt med alla beväpnade vakter överallt. De höll dessutom alltid ena handen på vapnet.
Elisabeth Helander fäste sig vid den vackra naturen, när hon väl kommit över det första intrycket av skräp och fattigdom. Alldeles innanför stranden fanns djungeln, där alla bodde.
-- Bergen var helt underbara, minns hon.
Annakarin Gelander, som har sina biologiska rötter i Sri Lanka och därför smälter in, hade fullt upp att förklara för folk hon mötte att hon inte förstod vad de sa.
-- När vi var ute och gick undrade folk varför jag var med i sällskapet. Det räckte inte att säga, med ord på engelska, att jag inte förstod. Jag blev tvungen att säga det med hela kroppen. Det var jobbigt i början. Man måste vara lika vänlig mot alla.
-- Det skulle vara en stor fördel att kunna språket, tycker hon.
Alla vägskyltar i Sri Lanka finns på tre språk, singalesiska, tamil och engelska.
Singalesiska låter som när man sjunger baklänges, tycker flickorna. Svenska låter som när det regnar, tyckte deras värdar.
-- Alla på hotellet var jättevänliga, ville prata och få kontakt, berättar Elisabeth Helander.
De vande sig av med att bekymra sig över att de svettades, det gjorde alla. Det var över 40 grader varmt ibland. De delade tre sängar på fyra. Det blev så varmt att ibland sov de på stranden.
-- Det är inget konstigt, alla gör det, berättar Annakarin Gelander.
Idag, lördag, när det återigen är öppet hus på Vadstenagymnasiet, tar de på sig sina nyinköpta saris och berättar om sina upplevelser.
FOTNOT: Flygresan kostade 5 800 kronor. Skolan betalade 5 500, resten fick eleverna själva betala.