Eleverna gör allt
Kan man tycka om någon som bor under jorden och som aldrig ser solen?
-- Nja, säger femåriga Evelina Palmér. Under jorden finns nog mest en massa äckliga djur, som myror och spindlar och så. Där kan man väl inte bo?
Men prins Hatt (Martin Nilsson) har inget val. Han har drabbats av en förbannelse och får inte visa sig för någon levande varelse. Bara om någon kan älska honom utan att veta hur han ser ut blir han fri.
Pjäsens prinsessa (Maria Demérus) lyckas nästan. Hon är lycklig tillsammans med prinsen under jorden tills hon en dag lockas att tända ett stearinljus för att kika på honom.
Prins Hatt hamnar åter-igen i häxans (Daniel Svensson) våld och prinsessan ger sig ut på en farofylld färd för att befria honom.
Hon vandrar över en öde hed, simmar över en stor sjö och krånglar sig igenom en snårig skog för att nå fram.
Röken väller fram över scenen. Dialogen blandas med sång och musik. Ömsom badar scenen i ljus, ömsom i mörker och skådespelarna rör sig ibland nära eller mitt i publiken.
Prinsessan träffar tre knotiga gamla trollpackor längs vägen och får en slända, en garnvinda och en vävstol i gåva. Med dem lyckas hon muta häxan så att hon får träffa sin prins Hatt.
Som sig bör slutar sagan gott och prinsen och prinsessan tar sig ur häxans våld och får leva tillsammans.
-- Skönt att de fick träffas igen, säger Elin Hägerström, 5.
-- Jag var inte rädd en enda gång, inte ens när det var jättemörkt under jorden, försäkrar hon.
Elin Hägerström och Evelina Palmér går på för-skolan Annorlunda. De berättar att de spelar teater där ibland.
-- Dockteater, du vet när man har grejer på händerna, säger Evelina. Jag har spelat Alfons Åberg och Elin var Alfons pappa.
Hannes Freychuss, Anton Johansson och Calle Franzén från avdelningen Eken på förskolan Vitsippan gillade också pjäsen, och allra mest häxan.
-- Hon skrattade så kul, säger Calle.
Efter föreställningen fick barnen saft och pepparkakor och en chans till en pratstund med prins Hatt och de andra.
-- Många vill ha bekräftelse på att det som utspelade sig på scenen inte är på riktigt, säger Maria Demérus.
Eleverna på folkhögskolan har jobbat intensivt med pjäsen i en månad.
Musiken kommer från en skiva med musikteatergruppen Oktober och eftersom det inte fanns några färdiga noter fick Maria tillsammans med Ylva Jönsson, som spelade styvmoder till prinsessan i pjäsen, skriva allting själva.
Två veckor innan föreställningen besökte skådespelarna förskolorna för att berätta en prolog.
-- Dessutom lärde vi dem slutsången och gav dem i uppgift att klä sig i blått eller grönt till i dag om de ville vara med och spela hav eller skog, säger Maria. Och så fick de som ville prova prinsens hatt, men det var inte så många som vågade.
Prins Hatt under jorden är från början en musiksaga av Ninne Olsson och Jan Lindell.
-- Den passar att spela för barn just för att den är lite spännande, säger Ylva Jönsson. Budskapet är att man ska vara modig. Dess-utom är det prinsessan som räddar prinsen och inte tvärtom som brukligt.
När saften är urdrucken och pepparkakorna uppätna är det tid att återvända till förskolan. Men först ska en viktig fråga redas ut:
Vad hände med den elaka häxan när prinsen och prinsessan hade flytt?
-- Jag brukar säga att hon blev fri och att hon var tvungen att bli snäll, säger Maria Demérus.