Just reser han runt för att presentera bolaget. Målet är att skaffa 1,6 miljarder svenska kronor i nytt kapital.
Vi träffas en regnig decemberlördag på hans kontor bakom Leksaksmuseet i Vadstena. Han är sällan där. Vanligtvis vistas han två veckor av tre i Ryssland.
Men den närmaste tiden ska han möta placerare runt om i Europa. Intresset för att köpa aktier i Black Earth Farming (BEF) är jättestort. Jordbruk ligger i tiden.
Sture Gustavsson, lantmästare, tituleras numera chief agronomist. Han basar för Kinneviks storjordbruk, Mellersta Sveriges Lantbruks AB. Sista svenska gården, Ullevi, söder om Vadstena, såldes i våras. Men 6 700 hektar i Polen sköter han fortfarande.
Han berättar ivrigt och raskt om det svenska företagets ryska jätteprojekt.
Sovjet, världens största lantbruksland, importerade hälften av sin mat. När unionen föll var jordbruket i bedrövligt skick. Black Earth Farming började köpa upp mark 2005.
- Att äga marken är viktigt, annars kan man inte belåna den.
Den som får köpa mark måste också bruka den, annars återgår köpet.
- På Jeltsins tid var jordbruket genomreglerat, men det fanns ingen koppling till ekonomin. Det var en jättesektor utan marknadskänsla. Man odlade så mycket man hade pengar till.
BEF köper jord billigt från gamla kollektivjordbruk i södra Ryssland, på gränsen till Ukraina. Det handlar om den svarta jorden, djup, bördig lössjord med hög mullhalt.
- Den är som blomjord, säger Sture Gustavsson.
På fälten vajar ogräset manshögt och ofta växer en hel del träd. Årsringar avslöjar hur länge marken legat i träda. Genom en kombination av mekanisk bearbetning och besprutning blir jorden åter möjlig att bruka.
- Vi måste odla upp minst halva arealen första året, berättar Sture Gustavsson.
Processen att få köpa jord är mödosam. Idén säljs in hos guvernören som hänvisar till en borgmästare som, om allt går bra, i sin tur tipsar om något kollektivjordbruk som kan vara till salu.
- Men i våras hände något. Då började det komma folk till oss och erbjuda oss att köpa. De uppfattade oss som seriösa.
Att få lagfart är inte heller lätt. Av företagets 1 100 anställda är 48 jurister.
I år ansvarade Sture Gustavsson för skörden från 52 000 hektar. Nästa år lär det bli mer än tre gånger så mycket. Arealen motsvarar snart hela Skåne, spridd på ett område lika stort som hela Sydsverige.
I dag kontrollerar företaget 308 000 hektar, utan att ha lagfart på allt ännu. Sture Gustavsson bedömer att uppköpen kommer att fortsätta tills man har åtminstone 400 000 hektar. Jämför med ett storjordbruk på östgötaslätten på kanske 500 hektar.
Det behövs också ett nytt sätt att tänka, menar Sture Gustavsson. Jordbruk har traditionellt gått ut på att få så stor skörd som möjligt.
- Men vi är väldigt fokuserade på kostnadskontroll, säger han. Det har mina ryska agronomer lite svårt för.
- Ni vill gödsla för 300 rubel extra, men bara tjäna 150 rubel på det? Ja, men vi förlorar ju skörd! säger de.
Sture Gustavsson är ordförande i den kommitté som styr odlingen, vad som ska odlas, hur och när. Vid sin dator kan han följa varenda tröska via internet. De rullar 24 timmar om dygnet.
Arbetet med att överföra modernt jordbrukskunnande är stort och viktigt.
- Jag har lärt mig att ha tålamod. Det tar tid att förändra ett system.
- På sikt är det ryssarna som ska ta över. Vi måste ha dem med oss. Kunskapsinvesteringen är på sikt.
Raps och vete sås på hösten, maltkorn, solrosor och majs, i den ordningen, på våren. Växtföljden är densamma.
- Folk undrar varför vi inte odlar enbart vete. Då skulle vi bara så och skörda under tre veckor, vår och höst. Resurserna skulle inte räcka.
I fortsättningen går BEF in för att köpa upp jord som ligger bra till i förhållande till den mark man redan har. Sju stora anläggningar för lagring av mellan 70 000 och 120 000 ton spannmål ska byggas.
- Det gäller att räkna ut hur mycket vi har råd att köra, säger Sture Gustavsson.
Företaget har stort behov av proffs av olika slag, exempelvis på logistik.
Bolagets utveckling har gått mycket fort. Sture Gustavsson säger sig efter två år också märka en förändring i samhället.
I byarna bor bara gamlingar, ungdomarna har flyttat till större städer.
- Vi lockar tillbaka dem vi anställer med stadslöner, för att de ska stanna. Då får de råd att avlöna någon som sköter farmors jordlott. Hela det ekonomiska systemet tickar igång igen.