- Dom är så goa, det går inte att få tyst på dom, skrattar instruktör Carina Malmlöv när Corren kommer på besök en torsdagseftermiddag.
Carina leder flera olika grupper på Korpen men säger att det är något speciellt med damgänget som får henne på extra gott humör.
- Ibland ligger jag på cykeln och bara skrattar.
De sex damer som kommit för att cykla i dag har börjat klä om. De fyller på sina vattenflaskor och droppar en efter en in i spinninglokalen. Där ställer de in sina cyklar så att de passar innan det är dags att kliva upp.
Att majoriteten av damerna fyllt 70, är svårt att tro. För- utom spinning är flera av dem aktiva också inom andra spor-ter som vattengympa och stavgång.
Och att instruktören är ung och rask är inget som stressar gänget. Alla cyklar på efter bästa förmåga, något som Carina också brukar påpeka att de ska göra.
- Jag säger till dem att säga stopp om de inte hänger med. Jag vet inte hur en gammal kropp fungerar, jag har inte varit i en sån än, ler hon.
Men ingen säger stopp, inte i dag i alla fall.
Barbro Pettersson är gruppens sångfågel och hon skrattar mycket och ofta.
- Jag kan inte hålla tyst, säger hon.
Spinningträning var inget Barbro kunde tänka sig att börja med tidigare, men efter att ha provat på under hösten, säger hon sig nu vara biten av sporten.
- Jag känner mig nöjd med mig själv efter passet, förklarar hon.
Musiken som spelas är blandad, men Sven-Ingvars är den grupp som går hem hos de flesta.
Plötsligt klappar Barbro Pettersson i händerna. Ur högtalaren ljuder, "Jag ringer på fredag, så syns vi på lördag" och hon kan inte låta bli att sjunga med. Kompisarna skrattar.
Carina berömmer damerna och uppmanar dem att ömsom stå, ömsom sitta ner och trampa. Lite flåsiga börjar de att bli efter en kvart, men alla ser koncentrerade ut och kämpar på. 45 minuter återstår och då ingår också styrketräning med gummiband.
Efter passet ska några gå hem och dricka kaffe. Alva Ljungqvist berättar att hon ska hem till dukat matbord.
- Man måste dressera gubbarna, skrattar hon.