Den glömda historien
Vi sitter på en massa historia. Bokstavligt talat. Och just nu pågår i Vadstena den första konferensen någonsin om möbelstoppningens historia.
-- Det finns ingenting nedskrivet eller dokumenterat om stoppmöbler och stoppning. Så min idé var att få till en första konferens där vi kan göra en publikation som blir starten för en historieskrivning kring möbelstoppning, säger Mats Grennfalk.
Han är konservator och lärare vid Carl Malmstens Centrum för träteknik och design och den som lett arbetet med konferensen. Enligt honom avslöjar stoppningen en hel del.
-- Den kan berätta väldigt mycket beroende på vilken teknik som använts och vad den innehåller för typ av material, säger han.
Möbler från förr kan vara stoppade med exempelvis papper, mossa, tång eller djurhår. Ibland döljer de överraskningar som spik.
-- Tången användes ofta i kustområden både här i Sverige och i andra länder. När det gäller mossan var det av någon anledning björnmossa man valde.
Och spikarna?
-- Ja, ibland ser det ut som om tapetseraren sopat ihop det som fanns på golvet och hällt i det, så det kan finnas i princip allting i stoppningen.
Kate Gill, forskare vid University of Southampton, känner till andra udda innehåll i stoppmöbler.
-- När jag var student berättade min lärare att det mest ovanliga han funnit i en stoppad möbel var tre ölflaskor i ryggen på en stol. De var ju inte originalet men de gjorde att stolen kunde användas.
Enligt Elisabeth Lahikainen vid Peabody Essex Museum i USA är stoppningen ett mulitmediauttryck för kultur. Den kan visa graden av komfort och huruvida möbeln användes sparsamt eller ofta. Dessutom bär materialvalet också på en historia.
Allt detta gör arbetet med möblerna spännande och fängslande menar experterna.
-- Ibland anklagas konservatorer för att hålla på med sina objekt förskräckligt länge, säger Nancy Britton, konservator vid Metropolitan Museum of Art i New York. Jag tror det beror på att vi betraktar möblerna som pussel där vi upptäcker nya saker och får ändra uppfattning. Arbetet blir en lång process full av överraskningar.
Alla överraskningar är emellertid inte så roliga. Till det som kan få en konservator att börja gråta hör en sargad stomme.
-- När ramarna är fulla med hål efter många olika omstoppningar är det svårt att få ut särskilt mycket om vad föremålet en gång varit, säger Kate Gill. Det är en vanlig besvikelse.
Trots allt finns det ändå en möbel där och det kanske är mer än vad våra efterkommande kan räkna med från vår tid.
-- Vi har att göra med andra material idag och på grund av vår konsumtionskultur är möblerna inte gjorda för att bestå, säger Nancy Britton. Det är inget problem för konsumenterna men för samlarna. Jag tror det kommer att kompenseras med bilddatabaser och annan dokumentation men en viss information går förlorad.