På Kättingeskolan på Vikbolandet ligger spänningen i luften. Snart ska Sigge börja sitt första arbetspass för dagen. De tre eleverna Hilda, Alva och Julia som alla går i tredjeklass får hjälp av läraren Gunilla Olsson att göra den vanliga läsgömman, vilket det kallas när eleverna får bygga en bana med agilityhinder, där de placerar ut olika texter med en godisbit på, som Sigge sedan får söka efter.
Sigge som är en sex år gammal wachtelhund och pedagoghund jobbar på Kättingeskolan ihop med sin matte Gunilla Olsson, som är speciallärare. Men när Gunilla Olsson och hennes familj köpte Sigge var det inte med tanken att han skulle bli pedagoghund, utan för att han skulle jaga med sin husse. Men när Gunilla Olsson skrev en avhandling om pedagoghundar kände hon att det var dags att börja utbilda Sigge hos Svenska pedagoghundsinstitutet.
– När Sigge har tagit godisen får ni plocka upp era lappar, säger Gunilla Olsson till de tre eleverna som alla är tydligt exalterade.
Eleverna skyndar efter Sigge och plockar ihop lapparna. Sen är det dags att gå in rummet som är speciellt till för stunderna med Sigge. En efter en slår de sig ner på filten på golvet och börjar läsa sina texter för Sigge, medan han lugnt ligger och lyssnar.
Vad är favoritsaken med Sigge?
– Han är gosig, mjuk och snäll, säger tjejerna på rad.
Hilda, Alva och Julia berättar att de tycker det känns skönt och mysigt att läsa för Sigge, och alla tre är överens om att det känns lättare att läsa för en hund än för en människa.
– För att de lyssnar kanske lite bättre, säger Hilda.
Att eleverna upplever att det är lättare att läsa för Sigge och att han lyssnar bättre, är en av de fördelar med pedagoghundar i skolan som fick Gunilla Olsson att börja utbilda Sigge för ett och ett halvt år sedan.
– Hundarna utsöndrar ett ämne som gör oss människor lugnare. Det finns studier som visar att mötet med hunden i skolan är ett mer kravlöst möte, där det blir avdramatiserat och enklare att läsa och genomföra olika övningar, säger hon och fortsätter,
– Att Sigge är med mig som är speciallärare gör att det inte blir lika utpekande att behöva gå och läsa extra med mig, det blir en rolig grej istället för att jag ska gå upp med en bok och hämta en elev, säger Gunilla Olsson.
Det är även något som Kristoffer Ramstedt, lärare i klass tre, också tänkt på, att barnen som behöver lite extra stöd inte ska behöva känna sig utpekade, vilket han märkt inte är fallet när Sigge är med.
– När några barn ska gå till Sigge blir de andra nästan avundsjuka och säger “Varför ska de få gå till Sigge? Dit vill ju jag också!”.
Det ihop med att många av barnen får testa att gå till Sigge tror han lett till att eleverna inte längre ska känna sig utpekade. Han berättar även att han märker skillnad på flera av eleverna som brukar träffa Sigge.
– Många är lugnare och vissa har utvecklats väldigt mycket. Vi har elever som gått från att inte läsa alls till att läsa för både Sigge och för sina husdjur hemma.
Gunilla Olsson håller med om att många av eleverna utvecklas socialt av att träffa Sigge. Hon förklarar att det ibland kan vara så att vissa elever är uppe i varv utan att märka det själva.
– När han tycker det blir för mycket brukar han visa det, vilket ger ett bra tillfälle att prata om det.