Gustad Källgård ligger ett stycke utanför Vikingstad. Grusväg, faluröda byggnader, gammaldags gärdsgårdar, björkdungar, en badsjö. Det är rena sinnebilden av svensk idyll och tystnaden bryts bara av stilla fågelkvitter.
Och så ett skratt. Ett fantastiskt, pärlande, smittande skratt som visar sig komma från Merlinda Jacobsson som driver Gustad Bed and Breakfast.
Hon visar oss runt bland vackra rum som avslöjar ett stort inredningsintresse, plockar fram årets första rabarberpaj ur ugnen och börjar berätta om sitt liv. Hela tiden med ett stort skratt i beredskap, fyllt av energi och livsglädje.
– Man ska vara glad. Man har inget för att gå runt och sura, konstaterar hon enkelt.
Livet har inte alltid varit lätt för Merlinda. Hon växte upp på den filippinska landsbygden, några mil från Manila. När hon var sju dog hennes pappa och familjens enda inkomst försvann. Tre år senare dog även mamman och Merlinda var föräldralös.
– Jag fick bo hos min lärare. Tio år gammal började jag arbeta i tygaffären. Och jag jobbade som barnflicka, berättar hon.
Hon såg sina äldre syskon gifta sig och tjäna pengar så att det räckte till mat – men sällan till något mer.
Merlinda bestämde sig för att hon ville flytta från Filippinerna och leva ett annat sorts liv, någon annanstans.
– Jag skaffade brevvänner. Det var män i USA, Schweiz, Tyskland, Sverige. Internet och Facebook fanns inte på den tiden.
Till sist kom den svenske brevvännen och hälsade på. Och han hälsade på en gång till. Det slutade med att de gifte sig och i februari 1985 åkte Merlinda med till Sverige. Det blev en chock.
– Det var 20 minusgrader och snö på Arlanda. Jag frågade min man vad allt det vita på marken var för något. Jag tyckte att det var hemskt, jag grät och ville bara åka hem igen, berättar hon.
Men Merlinda stannade. Hon jobbade i makens Ica-butik i Bankekind och de fick två barn tillsammans. Men efter 17 år tog äktenskapet slut och Merlinda började om från början. Hon hade kommit till Sverige med en tom resväska och ville inte ha något av sin man när de skilde sig.
– Så jag satt med barnen i en lägenhet i Berga, utan möbler. Vi satt på golvet och åt, precis som man gör i Filippinerna, berättar Merlinda – och fyrar av ännu ett av sina smittande skratt.
Merlinda fick jobb i butik. Hon arbetade hårt, tog alla extra arbetspass hon fick och byggde upp en ny tillvaro.
Så en dag var hon på Mantorptravet med väninnorna. Där var också Anders Nilsson, lantbrukare från Vikingstad, som hade en häst som skulle tävla den här dagen. Tycke uppstod, men den här gången ville Merlinda gå långsamt fram.
– Jag hade redan ett misslyckande bakom mig och ville inte ha ett till. Så vi umgicks i fem år innan vi flyttade ihop. Vi har gemensamma intressen och litar på varandra, det är så ett förhållande fungerar i längden. Anders är så snäll och vi har det så bra.
Anders Nilsson driver ett stort hönseri med 50 000 höns. På gården blev ett hus ledigt och Merlinda bestämde sig snabbt för att försöka starta bed and breakfast. Anders var skeptisk, inte ville väl någon bo här ute på landet?
Men det ville de. Rörelsen har blivit en succé, utan annan reklam än mun till mun-metoden och en webbsida. Många gäster återkommer gång på gång – när vi är på besök är ett belgiskt par på intåg för sjätte gången.
– Här kan man gå skogspromenader, spela krocket och låta barnen leka fritt. Vi skjutsar gäster i vagn bakom veterantraktor till sjön med badtunna och bastu. Jämför det med att sitta i ett litet hotellrum och glo på en tv.
Miranda arbetar sin vana trogen hårt, från morgon till kväll. Fixar frukost, bäddar, städar, tvättar, manglar – det är viktigt att lakanen är nymanglade – klipper gräs, målar, odlar grönsaker och hämtar ägg från hönseriet.
På kvällarna plockar hon blåbär och vildhallon till gästerna när det är säsong för det. Eller fiskar kräftor. Eller bakar sin specialsockerkaka utan socker och bakpulver, men med åtta äggulor.
– Det ska vara trevligt och det ska vara rent. Det är det som får gästerna att vilja återkomma, säger Miranda och skrattar än en gång.
När jag föreslår att det kan vara hennes goda humör och fantastiska skratt som får gästerna att komma tillbaka, funderar hon lite.
– Ja, kanske det. Jag har gått igenom en del i livet och jag trodde aldrig att jag skulle få det så här bra. Men med hårt arbete och ett gott humör kommer man långt.