I rosengården

En av sommarens varmaste dagar tar han emot oss i Berg, där Roxen skymtar mellan villorna. Rött, gult, orange, rosa, vitt - en kaskad av färger leder oss in i trädgården, som ångar av mild parfym.

- Vid femtiden på morgonen när daggen fortfarande ligger kvar doftar rosorna ännu starkare.

"Blommornas drottning"- så kallar Erhard Börjesson rosen och fascineras av dess långa historia.

- Det kan vara den allra äldsta växten på jorden. Det finns avtryck av rosor som är 35 miljoner år gamla. Och den japanska klätterrosen, som är 700 000 år gammal, används fortfarande som grundstam i nya rosor.

Innan Erhard Börjeson lotsar in oss påpekar han nogsamt att hans rosenträdgård

inte är en visningsträdgård - utan en vanlig privat trädgård med fel och brister. De två senaste vintrarna har gått hårt åt rosorna. Många har fått klippas ned och är inte lika praktfulla som de brukar vara. Några har till och med dött.

- Så trädgården visar sig inte från sin bästa sida. Här är öppet tre mil för

nordanvinden, men det verkar som om torkan är värre för rosorna än kylan. Nu tar det ett par år innan rosorna har vuxit till sig igen, påpekar han.

Rosintresset började för femtio år sedan i Huskvarna.

- Jag fick syn på en fantastisk ros och så var det igång...

Vad det var för ros som fångade honom till den grad att mötet utvecklades till ett livslångt intresse blev han inte klar över förrän långt senare. Han har bestämt sig för att den första rosen var en gammaldags jungfruros, en skön Alba Maxima.

I början av 1970-talet slog Erhard och Sonja Börjesson ned sina bopålar

i Berg. Att trädgården skulle fyllas med rosor var de ense om. Med jobb på Saab blev det kvällar och helger som ägnades åt att gräva rabatter, plantera och ansa. Som mest fanns det 450 rosor i trädgården som inte är särskilt

stor - bara 550 kvadratmeter. Men det blev ett eget rosarium.

- På den tiden handlade allt om moderna rabattrosor som inte är så höga och inte tar så stor plats. Då gick det att tränga in så många här. Då fanns ingen kännedom om gammaldags rosor. De var mycket ovanliga, säger Erhard Börjesson.

Men för tio år sedan ändrade han helt inriktning för trädgården. De gammaldags rosorna började komma i ropet. Rabattrosorna fick stryka på foten. Numera riktar Linköpings Mr

Ros helt in sig på gammaldags rosor - det vill säga rosor som odlats som kulturväxter

sedan före år 1867. De växer som buskar och kräver utrymme.

- Jag har inte räknat så noga, men nu är det nog inte mer än ett par hundra rosor i trädgården. Gammaldags rosor tycker jag bäst om, de är fantastiska med sin doft, säger han.

Bara en enda rabattros finns kvar sedan trädgårdens första tid - en röd Heidelberg; "känd för sin svartfläckssjuka" I rabatterna finns många kanadensare, rosor som klarar det svenska klimatet bra.

Erhard Börjessons hjärta slår också för engelska rosor, framför allt sorter från rosförädlaren David Austin. Han går ned på knä för Mayflower, Mary Rose, Leander, Grace, Crown Princess Margareta och Geoff Hamilton. Doftande och fyllda.

- Ingen annan har kunnat få fram så fina sorter och fångat karaktären hos

gammaldags rosor som David Austin. De klarar också den klimatzon vi har här väldigt bra.

I den här rosenträdgården är det ekologisk odling som gäller.

- Här förekommer absolut inga gifter och ingen konstgödning. Däremot går det åt 60 kilo benmjöl varje vår!

Hur bekämpar du rosornas gissel - skadeinsekter och svartfläcksjuka?

- Att köpa antagonistsvampar för att få bort svartfläcksjuka är dyrt och effekten tveksam. Där har jag gett upp, fast de senaste kalla vintrarna verkar ha haft det goda med sig att ta kål på denna svamp.

- Och bästa sättet att få bort löss är att klämma bort dem med fingrarna.

Hur sköter du rosorna?

- Mesta jobbet är på våren med att klippa dem. Under somrarna vattnar

jag bara nyplanterade rosor, inget på etablerade rosor. De får klara sig med det regn som faller.

- Och inför vintern gör jag ingenting alls. Fyller inte på mer jord, kupar inte upp jord och täcker inte in dem. De får klara sig ändå. Här klemas det inte med rosorna.

De senaste fem åren har Erhard Börjesson deltagit som inventerare i rosuppropet. Programmet för odlad mångfald (POM) har efterlyst äldre kulturrosor som odlats i minst 50 år. En av de första som hittades i Östergötland var en ros som fått namnet Fiskebyrosen efter fyndplatsen - en ödetomt i närheten av pappersbruket i Norrköping.

- Jag fann samma ros litet senare intill gamla uthus här i Berg, där kanalgrävarna

bodde.

Ursprunget är fortfarande okänt, men det pågår DNA-analyser. Kanske

kan den komma från Holland.

- En helt fantastisk ros, säger han. Det är en tagglös buskros med halvfyllda rosa blommor i midsommartid - som lika gärna kunde ha hetat Bergsrosen eller varför inte Göta kanalrosen!

En fråga återstår innan vi lämnar Erhard Börjessons rosarium i Berg.

När gav du din fru Sonja en ros senast?

- Det var nog i påskas, en inhandlad ros i kruka - men min fru gillar inte att jag köper rosor. Och under somrarna vill hon inte att jag klipper av rosor och tar in. Hon vill se dem i trädgården.

Och från sin inglasade altan har Börjessons full utsikt över alla rosor - oavsett väder och vind.