Andreas Sjöberg har verkligen bondeblodet i ådrorna. Hans pappa, farfar och farfarsfar har brukat jorden. "Det är total frihet och totalt slaveri på en och samma gång. Men bättre liv kan man inte ha. Jag jobbar med djur, natur och får vara ute", säger Andreas. Katten Ebenezer njuter av en stunds gos i husses knä.
Det är inte alla som träffas i ett TV-program, men det gjorde Andreas och Hanna.
Låt oss ta det från början.
2016 var Ydrebonden Andreas Sjöberg med i Bonde söker fru. Hanna var en av dem som skrev brev. Vad det stod i det minns ingen av dem. Bara att det var kortfattat, handskrivet och med en andemening som inte gick att ta miste på.
Hanna tyckte kort och gott att Andreas verkade vara en riktigt trevlig prick.
Orden gick rakt in Andreas hjärta.
– När jag hittade Hannas brev i högen bland alla andra kände jag direkt att det var hon.
Andreas och Hanna Sjöberg med döttrarna Lily och Alice. "Vi är mer olika än lika, men vi kompletterar varandra", säger Andreas. Hanna fyller i: "Jag har blivit lite mer slapp under de år vi har varit tillsammans."
Syskonen Alice och Abraham Sjöberg i full färd med att fylla skottkärran med sand.
Gården är Andreas projekt. Här huserar 180 mjölkkor, men även kalvar och tjurar. Totalt finns här 370 nötkreatur. "Vi har några hobbygrisar och hobbyfår också", säger Andreas.
Den här blåsiga eftermiddagen i mars har de nästan tio år på nacken som par.
Gifta har de varit sedan 2018. Tre barn har dykt upp också, först föddes Abraham 2019. Sen kom Alice 2021 och slutligen Lily 2023.
Varför har det hållit?
– Dels har vi bestämt oss för att det ska göra det. Dels var det nog meningen att det skulle bli du och jag, säger Andreas och ler mot Hanna.
Men även om det kändes väldigt rätt där och då precis i början var det inte trots allt inte kärlek vid första ögonkastet.
– Det snarare växte fram. Eller? Vad säger du? Du säger ju ingenting, säger Andreas och flinar mot sin äkta hälft.
Hanna gör en grimas.
– Jag tycker det är så obekvämt att bli intervjuad.
Hanna Sjöberg är ST-läkare i Tranås. Just den här dagen är hon ledig och passar på att hänga med sina barn ute i trädgården. "Jag tycker det är kul med vetenskap. Men jag tycker också det är roligt att jobba med människor. Det är en bra kombination."
Ändå har du varit med i tv?
– Ja, och jag tyckte det var hemskt. Men Andreas har rätt. Det växte fram. Fast det tog inte jättelång tid innan vi insåg att det var vi.
Vad är det bästa med Andreas?
Hanna brister ut i gapskratt.
– Han är väldigt snäll. Och ja.... Det är ju inte att underskatta.
Andreas ler ett snett leende.
– Det var där det tog det slut...
Hanna skrattar och låtsas småbråka:
– Men då kan du ju svara själv då! Det är jättesvårt att säga.
Efter en skeptisk start släpper katten Ebenezer garden och lägger sig en fotovänlig pose.
Hennes make håller med.
– Absolut. Vi trivs väldigt bra tillsammans, men det går inte att sätta ord på vad som är bäst. Men jag tänker att du tycker att det är kul att jag är lite lagom lattjolajban.
Hanna nickar instämmande:
– Du är inte så seriös. Eller jo, du är seriös men perfektionist är du inte. Alltså, du KAN vara det – med dina kor. Annars är det jag som är den seriösa. Därför är det skönt att du alltid tänker att saker och ting kommer att ordna sig.
Andreas Sjöbergs släkt har varit mjölkbönder i generationer. "Jag förvaltar det arvet. Egentligen betyder det ingenting, men ändå: det ligger något i det där."
Ni är alltså mer olika än lika?
– Ja. Men vi kompletterar varandra, säger Andreas.
Åren tillsamman har dock satt sina avtryck.
– Du har blivit lite mer avslappnad Hanna. På ett bra sätt. Jag har kanske blivit lite mer uppstyrd. Jag tror att vi har blivit bättre versioner av oss själva.
Ett gäng kvigor undrar vad fotografen egentligen håller på med. Fast strunt samma. Det är ju inte varje dag man får vara med i tidningen.
Säkert är det så.
Det kan inte undgå någon att lägga märke till att de är som klippt och skurna för varandra. Det känns, något som de återkommer till flera gånger under intervjun, som att det var meningen att det skulle bli de två.
Ingen av dem vill riktigt gå med på att ödet skulle ha ett finger med i spelet – ändock: någon eller något hade en plan. Och den planen var Hanna och Andreas.
Familjen Sjöberg utanför sitt röda hus.
Men det hade kunnat gå på ett annat sätt:
Andreas som gillar att spela och sjunga hade ett tag för sig att han skulle gå estetisk linje med inriktning på gymnasiet istället för lantbruksskola. Men det blev det senare.
Kanske var även det meningen.
– Det var väl en himla tur att det blev så.
Han tittar på sin fru.
– Jag skulle aldrig vilja byta bort henne mot någon annan. Eller vad säger du? Visst är vi lyckliga tillsammans?
Hanna lyfter ner yngsta dottern från gungan.
– Det är vi.