Cecilia tycker om att utmana sig. Hon har gått från toppluvor till toppar med volanger bland annat.
Cecilia Rydestrand jobbar till vardags som produktionsledare på Dekaltrim i Ydre som bland annat producerar dekaler och andra trycksaker. I vuxen ålder väcktes sömnadsintresset när systern Camilla fick sitt första barn 2010.
– Jag tänkte att fasen, man skulle ju prova att sy lite kläder, så jag köpte hem trikåer och grejer och en symaskin. Och det fortsatte efter sedan, men jag sydde också redan som liten. Mamma och farmor sydde väldigt mycket. Syslöjden var ju jätterolig men så kom tonåren, skrattar hon.
Som vuxen kom suget tillbaka.
– I samband med att jag sydde till syrrans pojke så köpte jag en overlockmaskin. Jag lade ut lite bilder på sociala medier på det jag sytt och då började folk vilja beställa.
Det är skönt att bara kunna gå ner och sätta sig när inspirationen faller på, istället för att kånka fram symaskinen till köksbordet.
Efter ett tag gick Cecilia med i Ydrekompaniet, där ett gäng lokala hantverkare sålde sina grejer i en gemensam lokal. Hon startade då sitt företag, @made by Cilia. Men just nu syr hon främst kläder till sina egna tre barn. Deras aktiviteter tar mycket av fritiden.
– Barnen somnar inte klockan sju längre, skrattar hon.
Jag har slutat ta beställningar för närvarande. Sömnaden är i ett mellanläge nu, men jag håller det vid liv. Det är lite mer på hobbynivå för tillfället. Jag säljer mössor på Naturrum. Då är det mössor med naturtema som gäller, annars håller jag till på lokala marknader och har även lite grann hos Klipphörnan i Österbymo till försäljning.
På förskolan ser man Cecilias mössor överallt.
– Ja, så har det varit några år nu. Nu är det småsyskonen som bär dem, skrattar hon.
Gamla fina trådrullar i trä blir ett blickfång i ateljén.
Overlocksymaskiner är ovärderligt för den som syr mycket. Men de är knepiga att trä, så nu har Cecilia en med mörk tråd och en med ljus tråd, redo för nya projekt.
Tyg har liksom allt annat gått upp i pris och det är tråkigt att sy mycket av samma. Hon vill helst sy i olika tyg och skapa olika saker.
– Jag utmanar mig mer nu, jag vill inte vara en mössfabrik. Det måste vara något jag inspireras av och känner för. Däremot syr jag gärna när folk fyller år. Det blir ofta presenter i form av kläder från mig.
Hon missar ogärna ett sy-lan.
Cecilia Rydestrand i köket. Det var där symaskinen åkte fram i början.
I husets källare har hon inrett en liten syateljé.
Cecilia gillar även att gå på auktioner. Här har hon fyndat en gammal tålig symaskin. Det behövdes en till, då dottern också visat intresse för sömnad.
Vad är ett sy-lan?
– Jo, vi är ett gäng på ungefär 25 stycken som träffas i Rydsnäs bygdegård ett par gånger om året, vår och höst. Man betalar självkostnadspris för lokalhyran och så träffas man där en hel dag och syr, stickar eller virkar. Någon tar med sig stryktvätten, andra lappar och lagar. Men det är jätteroligt, det blir tillfällen där vi inspirerar varandra.
Cecilia berättar att hon sänker medelåldern där ordentligt och skulle önska att fler yngre ville vara med.
– Jag tror alla mår bra av en hobby.
Virkning är också en passion som Cecilia har. Här är det napphållare och en liten kanin till barnvagn som blivit klara.
Här sitter små tygkompisar och väntar på sina nya ägare. Barndop väntar.