"Det kan vara så att skötselplanen behöver arbetas om efter ett eller två decennier", berättar Linnea Holmstrand.
Från början var det tänkt att det nya naturreservatet mellan Österbymo och Svinhult i Ydre skulle vara 36 hektar. Det landade på 117,4 hektar.
– Det är ovanligt stort, med östgötska mått mätt, säger ekologen David Ek.
I skogar med höga biologiska värden är variation den viktigaste faktorn. Skogar med höga naturvärden har ofta många gamla träd och mycket död ved liksom en stor variation när det kommer till trädslag och ålder.
Anledningen till att reservatet blev större var att när området inventerades hittades många höga naturvärden runt omkring.
– Då fick vi börja fundera över en ny gräns, berättar Linnea Holmstrand som är naturvårdshandläggare på länsstyrelsen.
Länsstyrelsen har sedan 2016 ett pågående samarbete med Boxholms skogar som äger marken.
"Vi är glada över samarbetet med länsstyrelsen. Vi är uppe i sju-åtta reservat", säger David Ek som är ekolog vid Boxholms skogar.
– Varken markägare eller länsstyrelsen kan göra allt ensamma. Ett samarbete blir mycket mer effektivt, säger David som är ekolog på Boxholms skogar.
Samarbetet har alltså lett till att området nu är ett naturreservat.
– Det finns inte bara många olika arter här, det är också ett område med många naturtyper, säger Linnea.
"Det finns älg i området", säger Linnea Holmstrand och visar upp ett älghorn.
Området består huvudsakligen av magra hällmarksskogar dominerade av tall med inslag av gran och björk. Genom området löper små bäckar i syd-nordlig riktning, ofta uppe på hällarna. I området ligger flera små kanjondalar med fuktigt lokalklimat och en artrik moss- och lavflora. Här finns bland annat de mycket sällsynta arterna gropig skägglav, ringlav och timmerskapania.
Linnea Holmstrand, Marika Sjödin och David Ek vid en av kanjondalarna i reservatet. "Här växer mörk husmossa i stora mängder", berättar Marika.
– Centralt är skogen mycket gammal, med både granar och tallar som är äldre än 200 år. Vi har också observerat en tjäderlekplats och skogsfåglar som orre, järpe och nattskärra, säger Marika Sjödin, handläggare områdesskydd på länsstyrelsen.
Terrängen är inte lätt att gå i. Blåbärsriset växer högt och döljer emellanåt ojämnheter i marken. Området är kuperat med inslag av höga klippor.
"Vi noterar olika arter och försöker registrera så mycket som möjligt", säger Marika Sjödin.
Det hindrar inte Marika som klättrar både upp och ned för klipporna för att visa olika arter hon noterat och kanske hitta fler.
– Här har vi till exempel sotlav. Det är ett exempel på en art som signalerar höga naturvärden, säger hon och visar sin hand som blir svartprickig efter att hon lagt den mot stammen där sotlaven växer.
Sotlav blir kvar om man lägger handen mot den. "Sotlav signalerar höga naturvärden", berättar Marika Sjödin.
Marika böjer sig ner för att fotografera en insekt.
– Vi ska värna de sällsynta arter som finns här, men då måste vi ju också veta att de finns, säger hon.
Man får gå en bra bit in i skogen innan man hör vattnet porla ned för hällarna.
– Området ingår tillsammans med angränsade Sandstorpskärret i Stångåns källföden. Stångåns källflöden har pekats ut som nationellt värdefullt vattendrag, berättar Linnea.
Mycket av naturvården i reservatet handlar om att bevara tallarna.
"Det är skogsstyrelsen som hjälper till med att märka ut gränserna för reservatet", berättar Linnea Holmstrand. Här står hon med Marika Sjödin och David Ek vid en av gränspinnarna som snart kommer att ersättas med en målad, bastantare gränsvisare.
– De ska stå kvar och bli riktigt gamla. Gamla tallar är bra för många arter och det behövs även "pulser" av död ved för att vissa arter ska klara sig, säger Linnea.
Linnea Holmstrand tittar efter arter.
I området finns flera arter som är helt beroende av att skogen brinner med jämna mellanrum. Därför kan naturvårdsbränning bli aktuellt.
– Det innebär att låta utvalda delar av en skog brinna lagom intensivt under kontrollerade former på en plats där det gör störst nytta för naturvärdena, säger David.
"Här kan man se att trädet var märkt med en yxa för längesedan. Antagligen var det märkt för avverkning, men glömdes bort", säger David Ek.
Hur ser man till att den blir kontrollerad?
– Ibland får man vattna utanför gränserna, men ibland finns det naturliga avgränsningar som vattendrag och våtmarker, svarar David.
Reservatet har stora skogliga ytor som mer eller mindre sitter ihop vilket ökar möjligheten för flora och fauna att sprida sig mellan olika delområden.
– Vi brukar prata om "grön infrastruktur", säger Linnea.