Marita Forsman Andersson startade i liten skala. Året var 2000. Verksamheten: Egenhändigt målade alster. Fyra år senare öppnades caféet.
- Jag lovade mig själv att satsa helhjärtat i åtta-tio år, så nu är dags att kliva av.
Men hallå - betyder det att Ateljé Södergården upphör?
- Nej, jag hoppas jag hittar någon eller några som tar över från juni eller däromkring.
Och vad ska du göra?
- Först av allt ska jag ägna mig helhjärtat åt barnen, de har fått sitta emellan när jag byggt upp cafét.
Allsångskvällar med mellan 200 och 300 besökare. Guidade bussturer i Yxefall. Bokade arrangemang med allt från mc-klubbar till företagsmiddagar och födelsedagskalas. De som frankt förklarade att idén med ett café "ute i ödemarken" är dödfödd tvingades tänka om.
- Jag är tacksam och rörd när jag tänker på hur många som stöttat mig, säger Marita.
- Därför var beslutet att sluta inte lätt att fatta, du må tro att jag vägt för och emot.
- Nu känns det bra. Jag känner i mitt inre att jag fattat rätt beslut. Som egenföretagare har jag lagt ner hela min själ i verksamheten, det är ett måste, men när man känner att själen inte är med fullt ut längre, är det dags att fundera på framtiden.
Marita älskar sitt arbete. Mest av allt älskar hon kontakten med människor. Och visst växer hon inombords när lovorden haglar.
- Men det har blivit för mycket pappersarbete. Jag som helst vill vara bland folk i caféet märker hur jag tillbringar allt mer tid på kontoret. Administration är inte vad jag mest brinner för.
Ann-Britt Henrysson arbetar halvtid. Ann-Britt är en viktig ingrediens i framgångssagan Ateljé Södergården.
- Hon har satt sin prägel på maten, det som gör att många återvänder hit, säger Marita.
Framtiden då - kan du leva utan Ateljé Södergården?
- (skratt) Det tror jag säkert, men om en ny ägare ber mig hoppa in och leda en allsångskväll ställer jag upp.