Widar Tredje maj var jag på en alkoholkonferens på Münchenbryggeriet i Stockholm. Arrangörer var bland andra Stockholms stad, Stockholms landstings alkoholmottagning på Riddargatan 1 och ett kommunikationsföretag i Systembolagets regi. I tidigare upplagor av mitt liv så vistades jag nära verksamheter och debatter som var relaterade till alkohol och droger på olika sätt. Sedan ganska länge så lever jag i andra världar där drog/alkoholfrågor inte så ofta gör sig påminda. Därför var det extra intressant att delta på konferensen förra veckan. Idag på Folknykterhetens dag kan det dessutom lämpa sig lite extra bra att skriva några rader om saken här på Folkbladets ledarsida.

Utan att för ett ögonblick underskatta alkoholrelaterade skador på människor och samhälle så skulle jag vilja säga att många saker och ting har utvecklats väldigt positivt när det gäller alkohol och beroenden.

Stockholms landsting ligger säkert före stora delar av landet när det gäller frigörelsen från den gamla sortens moralism som var stark och styrande för några decennier sedan. Kanske är det fortfarande mindre öppet och mera moralistiskt ute i bygderna; jag vet inte? Ett lackmustest på utvecklingen är användningen av ord som "missbruk/missbrukare" och "beroende" och "riskbeteende" när alkohol och droger diskuteras. För att generalisera lite fyrkantigt så kommer begrepp som missbruk/missbrukare från socialtjänstens vardag medan vårdens terminologi oftast handlar om beroenden och beteenden.

Att bli kallad missbrukare och/eller att köra sina egna inre processer och komma fram till att man är missbrukare är nog betydligt mer stigmatiserande än att göra något åt sina beroenden och riskbeteenden.

De alkoholkonsumenter som Riddargatan 1 framförallt vill nå fram till är de kanske upp till fem procent av den vuxna befolkningen som "dricker lite för mycket och/eller för ofta". Dessa personer är själva ofta oroliga för att alkoholen inte har en helt sund plats i deras liv men de vet inte hur de ska göra för att få råd, stöd och guidning till förändring och förbättring: utan att för den sakens skull vara illa ute i den bemärkelsen att jobb och familj är på väg att gå i putten.

Lagom till konferensen den 3 maj släppte landstinget i Stockholm "Kunskapsunderlag och förslag till rekommendationer" när det gäller alkoholkonsumtion och risknivåer. Underlaget och rekommendationerna vänder sig till medborgare och behandlare.

Jag tror att det här raka, omoraliserande och ohysteriska förhållningssättet har framtiden för sig. Rapporten stryker inte medhårs - det är ord och inga visor om skaderisker och varningstecken - men är heller inte så där bortstötande alarmistisk som det ofta var förr i tiden.

Alkoholkonsumtionen i Sverige ligger på ungefär samma nivå som 1860. Då var försupningen ett stort folkhälsoproblem. Då var vi 3, 8 miljoner innevånare. Idag är vi drygt 10 miljoner innevånare här i landet. Vi är således betydligt fler som "hjälper till" med alkoholkonsumtionen; konsumtionen har inte bara spätts ut med (framförallt) fler kvinnor utan även med mer öl och vin. Inträdet i EU blev inte dödsstöten för detaljhandelsmonopolet Systembolaget. Inte heller innebar den starkt ökande tillgängligheten på alkohol - lågprisshoppingcenter i Tyskland och en lavin av krogar, barer och restauranger - massdöd i det svenska folkdjupet. Vi dricker stadigt mindre per person. Men det går inte att gömma sig i kollektiv och i statistik. Var vaksam på dig själv. Och våga söka hjälp och stöd.

Ifall det ännu målas plakat och hålls tal på Folknykterhetens dag så drar jag en lans för önskemål om fler mottagningar som Riddargatan 1 i Stockholm. Och fler i vården som kan tala om alkohol och riskbeteenden utan att rodna och skämmas.