"Idag förväntar vi oss att allt hela tiden ska fixa sig. Om det inte gör det undrar vi vems felet är. Som om normaltillståndet i Sverige skulle vara att ha ett perfekt liv utan bekymmer."

Urban Bengtson, distriktsläkare i Linköping, skrev till Corren efter artiklar om hur förskrivningen av lugnande mediciner ökar och att vi inte tillåter oss att må dåligt även om vi drabbats av en normal krisreaktion.

Han anser att alltför många sjukskrivningar blir ett slags kompensation när vi helt enkelt har svårt att stå ut med livet.

Sjukskrivning och kravlöshet

Samma psykologiska mekanismer, som gör människor beroende av vissa tabletter, träder i kraft när i grunden friska människor är sjukskrivna en längre tid.

För en tid slipper man krav och behöver inte konfronteras med det svåra men orsakerna angrips inte och försvinner oftast inte heller. Istället blir man som individ känsligare för det som utlöste att man började må dåligt.

Under sommaren har förslagen till nya riktlinjer för sjukskrivningar debatterats. Det har förekommit många röster om att diagnosen utmattningssyndrom inte tagits på fullt allvar.

Urban Bengtson har tillsammans med psykiatrikern Åsa Kadowaki från Linköping också deltagit i den debatten även om det inte varit helt självklart att offentligt stå för åsikter som är ytterst brännbara.

Vill göra alla friskare

- Vi vill säga ifrån, utan att sparka på dem som redan ligger. Framför allt är vi ute efter att göra oss alla friskare.

Åsa Kadowaki arbetar på flera vårdcentraler och på Studenthälsan och möter inte sällan unga människor som säger att de är utbrända.

- De är inte utbrända. De kan vara utmattade, men det är en helt annan sak. De riktigt allvarliga fallen av utmattning och allvarlig psykisk sjukdom är få.

Utmattning, oro och ångest

Utmattad kan man bli av många anledningar. För mycket på jobbet, svårigheter att säga nej, för lite vila och sömn, för många eller felaktiga val i livet, relationsproblem.

Utmattade människor saknar geist. De blir oroliga och ångestfyllda när de ska göra nya saker. De undviker det som är svårt. De upplever en stress, trots att den yttre belastningen inte behöver vara hög, men den upplevda stressen ger samma påslag i kroppen. Bara tanken på jobbet kan få blodtrycket att stegras.

- Det är ingen inbillning eller bluff, säger Urban. Så här kan vi alla vara. Vi två är likadana; rädda för att göra vissa saker. Men vi måste lära oss ett förhållningssätt.

När det händer obehagliga saker eller till och med när man är med om en svår livskris är inte sjukskrivning den bästa metoden för att gå vidare i livet.

- En sjukskrivning kan lindra för stunden men förstärker ofta symtomen på sikt. Ju mer man uppmärksammar sina kroppsliga symtom, men undviker att göra det som är konstruktivt kan lösa situationen, desto värre blir det.

"Våga möta ångesten"

Våga möta ångesten istället för att dra täcket över huvudet, är alltså receptet.

Åsa och Urban förklarar att psykisk ohälsa som ångest och depressioner kan bryta ut genom att vi ältar, "tänker för mycket" och är alltför upptagna av oss själva. Det handlar då inte om "folksjukdom" utan om så kallad symtomdiagnos. Vi bör fråga oss vad det är som orsakar en sådan diagnos.

- Vad utlöste den? Ofta handlar det inte förstås bara om jobbet, utan om de liv vi lever. Alla val vi gör i livet får konsekvenser.

I dag ses det som en regel att människor i obalans ska vara hemma från jobbet, säger Åsa Kadowaki och Urban Bengtson. Är det en rättighet? undrar de.

- Gör tvärtom! Sätt dina egna gränser. Väldigt många vill jobba 75 procent men är inte beredda att betala själva för det. Att gå ner i tjänst och lön är ett sätt att ta eget ansvar.

Var kvar på jobbet

Är det över huvud taget bra att sluta jobba? Det kanske är en av de mer meningsfulla sakerna man brukar göra. Även när livet kraschar på ett eller annat sätt är Åsa och Urban tveksamma till långa sjukskrivningar.

- Det finns en föreställning om våra rättigheter att vara sjuk. Vi kanske skulle fokusera mer på våra möjligheter att bli friska! Sjukskrivningar är inte alltid hälsofrämjande. Det kanske är bättre att vara på jobbet och tillåtas få vara ledsen där. Men detta ställer ju krav på oss alla. Tillåter vi våra medmänniskor att finnas på jobbet även när de inte presterar på topp?

Vi har det liv vi har

Vi tror gärna att vi ska kliva av det vanliga livet om något traumatiskt har hänt.

- När det inträffade är bearbetat ska vi kunna kliva på livståget igen. Tyvärr stannar aldrig livets stora tåg. Att fortsätta resan trots smärtan är ett annat alternativ till att kliva av. När smärtan klingar av upptäcker vi att vi har förändrats. Ibland betecknas detta som kris och utveckling.

- Trots att det är smärtsamt har vi det liv vi har. Oftast är det bättre än inget liv alls. Människor har en naturlig återhämtning och det finns inbyggt hos oss att klara vissa situationer.

Därför är Urban och Åsa rädda för en övertro på krisgruppers betydelse för att människor ska kunna gå vidare. Ältande riskerar befästa den traumatiska upplevelsen. Att gå vidare kommer alltid att göra ont.

Livets möjligheter

Sjukförsäkringssystemet är enligt lag endast till för dem som på grund av sjukdom saknar arbetsoförmåga. Detta faktum vill Åsa och Urban betona. Ibland behövs både sjukskrivning och mediciner vid psykisk ohälsa. Men det är riskabelt att gå till sin vårdcentral och vilja "bli sjukskriven".

Det här handlar mycket om relationen läkare-patient.

- Läkaren vill gärna vara överens med sin patient. Är man inte överens är man en dålig läkare, som inte har lyssnat.

Inte läkarens problem

- Jag undersöker dig och säger att min bedömning är att du är frisk. Vad ska jag göra om patienten ändå vägrar jobba? Det är faktiskt inte mitt problem. Jag kan inte bestämma över vuxna, myndiga människor. Jag försöker istället visa på livets möjligheter, säger Urban Bengtsson. Jag vill vara hederlig och ärlig och göra det jag kan stå för som läkare även om det är impopulärt.

- Fortsätt leva, dra dig inte undan livet. Gäller det jobbet är mitt råd att gå dit och ta ställning. Det kan vara svårt, men tänk framåt. Vad vill du? Genomför det även om du inte vågar. Det är först när man hanterar sina problem som symtomen försvinner. Som en bonus kommer du att må bättre.

En epidemi av oförmå ga

Vi jobbar inte mer än i andra länder, säger Åsa och Urban. Men här, liksom i övriga västvärlden, går en epidemi av oförmåga. Vi är alla en del av den kulturen. Livet är jobbigt, man blir sjuk, får ersättning ur något system. Vad händer med inkomsten när man blir av med symtomen?

- Enda sättet att försörja sig är att vara fortsatt sjuk. Vi som sjukskriver kan försätta människor i dessa situationer. Till sist är det ingen som tar ansvar, inte patienten, inte läkaren, inte försäkringskassan, inte arbetsgivaren.

Urban Bengtsson, distriktsläkare med åsikter om friskt och sjukt som inte alltid följer mönstret.