Fattigare människors dröm om ett bättre liv är den perfekta marknaden för människohandlare. De kan kallt räkna med ständig tillgång på arbetskraft. Arbetarna förs nästan aldrig med fysiskt tvång till länderna där de ska jobba. De kommer för att de tror på lögnerna om hög lön och bra arbetsvillkor.

Att flickor, pojkar, kvinnor och män säljs och utnyttjas för sexuella ändamål är väl känt. Men 35 procent av alla som utsätts för människohandel i världen sysslar med annat än sexuella tjänster. De tvingas lägga sten hos villaägare, diska på restauranger, städa på hotell, tvätta bilar, plocka bär eller jobba i jordbruket. De får extremt låga löner eller inga pengar alls.

I lördags berättade Corren om István, 24, från Rumänien och Simeon, 29, från Bulgarien som utnyttjades som stenläggare i Östergötland. Deras irländska arbetsgivare rekryterade dem med lögner om jobb med hög lön mat och husrum.

I det nätverk i Europa som begår brott i sten- och asfaltsbranschen är huvudpersonerna ofta brittiska romer och irländska familjer från minoritetsgruppen minceir, enligt en kartläggning från Rikskriminalpolisen. De tillhör underklassen i sina samhällen men tjänar pengar på att utnyttja en annan underklass: Fattiga och/eller socialt utsatta män från Östeuropa och Baltikum.

De söker arbetare som de kan göra beroende, personer med ekonomiska skulder, alkohol- eller drogproblem, eller nyligen utsläppta från ungdomshem eller fängelser. Männen förs till Västeuropa där de sätts i arbete. De blir inhysta i tältläger av husvagnar och husbilar och grupperna turnerar runt i landet i jakt på jobb.

Maskiner, verktyg och husvagnar att bo i stjäls ofta i transitländer som Danmark och Holland och fraktas till Sverige.

Det händer att den svenska polisen ingriper mot asfaltsfirmorna. I juni i år slog Stockholmspolisen till mot ett tältläger med irländska "företagare" och deras östeuropeiska stenarbetare Älvsjö. Och förra sommaren slog Malmöpolisen till mot ett tältläger med 25 husvagnar vid Sibbarps camping. I lägret fanns flera bilar av märken som BMW och Porsche, tillhörande de brittiska och irländska "arbetsgivarna", och nedgångna husvagnar där deras rumänska och bulgariska arbetare bodde.

"Den äckligaste husrannsakan under mina arton år som polis. Att någon människa över huvudtaget kunnat bo, och till och med sova, under dessa omständigheter är för mig en gåta" skrev en polis i sin rapport från tillslaget.

Förra månaden slog drygt 200 brittiska poliser till mot en camping i Leighton Buzzard, sju mil utanför London. I ruckliga husvagnar och tält fann de nära hundra östeuropeiska arbetare som hållits fångna och tvingats arbeta som sten- och asfaltsläggare under slavliknande förhållanden. Flera av huvudmännen i Leighton Buzzard är samma personer som den svenska polisen avslöjade på Sibbarps camping.

Naturligtvis finns också svenska företagare som deltar i människohandeln.

Ett exempel är Sveriges Radios avslöjande förra veckan om hur östeuropeiska män rekryteras till svenska biltvättar, bland annat i Örebro, där de tvingas till långa arbetspass i skitiga, bullriga miljöer för mycket låga löner.

I september polisanmäldes­ en före­tagare i Nyköping av Lettlands ambassad. Han rekryterade arbetare från Riga och hyrde ut männen till svenska bönder och villaägare, där de tvingades arbeta tolv timmar om dagen, ibland längre - men några löner fick männen aldrig.