Det är fyra personer som delar på priset. Viveka Adelswärd, som är ordförande, Svante Kolsgård som varit med sen begynnelsen, och så de båda som gör det dagliga jobbet. Britt Svensson – museiintendent och Roy Andersson – arkivansvarig.

De två sistnämnda är anställda av föreningen. I pengar räknat är inte priset så stort, men det är viktigt.

– Det gör att kunskapen om oss sprids och det blir inte lika lätt att vifta bort oss, säger Viveka Adelswärd.
Föreningen har ett enormt arkiv både från Åtvidabergs kopparverk och från Facit-eran. Med hjälp av dessa kan man få veta nästan allt om Åtvidaberg de senaste 200 åren.

Artikelbild

| – Det är otroligt roligt att få ett sånt här pris när man är en ideell förening, att få uppmärksamhet och att någon har sett vad vi har gjort. Det är fantastiskt roligt, sa Viveka Adelswärd, ordförande för Brukskultur i Åtvidaberg. Hon skymmer Roy Andersson när hon tar emot diplomet av Anders Senestad, ordförande i styrelsen för museet. Britt Svensson och Svante Kolsgård fick också del av priset.

Levandegör historien

Vid prisceremonin på Östergötlands museum berättade de fyra om bruksorten. Historikern Svante Kolsgård berättade att Åtvidaberg hade en enorm framtidstro på 1850-talet. Då skissades på en ny kyrka som skulle rymma 2 500 besökare – det är större än Domkyrkan i Linköping.

Även på 1960-talet var visionerna stora. Då var prognosen att Åtvidaberg skulle ha 30 000 invånare runt millennieskiftet. Efteråt vet vi att orten då hade 12 000 invånare.

Föreningen Brukskultur har ett uppdrag av Åtvidabergs kommun som de får betalt för. De ska åskådligöra och levandegöra historien. De gör de bland annat genom att ordna föreläsningar och guidningar.

Föreningen startades 1998 i Facits gamla huvudkontor. Deras arkiv finns fortfarande i samma källare som Facit en gång använde. Hittills har deras samlingar lett till 130 akademiska uppsatser om Åtvidabergs brukskultur.

– Åtvidaberg är ett mycket bra exempel om man vill studera svensk brukshistoria, som Svante Kolsgård uttryckte det.

Han har fram till alldeles nyligen varit lärare på universitetet och det är han som handlett många av de forskare som använt arkiven.

För 25:e gången

Han berättade också om de stora planerna på att gräva kanaler under 1800-talet. En planerades ut mot Östersjön. Via sjöarna skulle den grävas ända till Valdemarsvik och en annan skulle grävas mot Grebo för att nå Kinda kanal. Allt för att kunna transportera koppar från gruvorna.

Men kopparn sinade och år 1873 flyttade var tionde invånare från Åtvidaberg. Trenden vände när disponent Adelswärd tänkte om och började tillverka möbler under namnet Åtvidabergs kontorsmöbler.

Cnattingiuspriset delades i år ut för 25:e gången, i år gjorde det av Anders Senestad som är ordförande i styrelsen för Östergötlands museum.

– Det känns som om vi återigen fått värdiga pristagare, sa han när han räckte över diplomet.