– Stångåstaden är ett skarpslipat vapen som kommunpolitikerna inte använder. Det finns inga ekonomiska hinder för bolaget att bygga och vi har lämnat in flera förslag på byggnation men de blir ju bara liggande, säger Jan Österlind (S), vice ordförande i styrelsen för Stångåstaden AB.

Tommy Ählström (M), styrelsens ordförande, instämmer i kritiken mot trög hantering av plan- och byggrättsprocesser.

– Väldigt byråkratiskt. Det finns projekt där vi inledde diskussioner med kommunen år 2007 och inte har nått fram än, säger han.

Senaste kösiffrorna hos Stångåstaden speglar bostadsbristen. I januari 2012 hade 10 900 personer en pågående intresseanmälan om att få bo i någon av Stångåstadens lägenheter. I januari 2013 hade siffran växt till 15 400.

I januari 2012 var den genomsnittliga väntetiden på en lägenhet hos Stångåstaden, för kunder som inte redan är hyresgäster, 3,4 år. I januari 2013 hade väntetiden stigit till 4,3 år.

I genomsnitt finns 94,5 sökande på varje enskild lägenhet som blir ledig inom Stångåstaden, mot 65,8 personer för ett år sedan.

Övertro på marknaden

Vice ordförande Jan Österlind (S) drar paralleller mellan bristen på bostäder och påverkan på Linköpings arbetsmarknad och utveckling.

– Den arbetskraft som företagen vill rekrytera måste bo någonstans. Det låga byggandet ligger som en våt filt över Linköpings arbetsmarknad, säger han.

Sedan flera år har Socialdemokraterna drivit frågan om bostadsbrist och vad allianspartierna tänker göra åt den. Partiet vill att Stångåstaden, som styrs strategiskt av kommunfullmäktige, ska få ett utökat direktiv att bygga hyresrätter.

Jan Österlind (S) anser att det råder handlingsförlamning bland Linköpings byggpolitiker och att de väntar på att ”marknaden” ska lösa bostadsbristen.

– Men ”marknaden” vill ha byggrätter och sedan hålla på dem tills de anser att det är rätt tid att bygga. Medan Stångåstaden har ekonomiska muskler att bygga här och nu. Är det här prestige för Muharrem Demirok? Jag hittar ingen annan anledning, för Demirok har ju samma siffror på bostadsköerna som jag, säger Jan Österlind.

Använda allmännyttan

År 2011 skärptes lagen om allmännyttiga bostadsbolag och förbjuder kommuner att favorisera sina egna bolag så att konkurrensen på marknaden snedvrids. Men kommuner kan ge utökade ägardirektiv till sina bostadsbolag inom lagens ramar, säger Sophia Mattsson-Linnala, chef för ekonomi- och finansenheten hos branschorganisationen Sabo, Sveriges allmännyttiga bostadsbolag.

– Men kommunen måste kunna motivera sitt beslut att ge ett sådant direktiv till allmännyttan, säger hon.

En motivering skulle kunna vara att ett kommunalt bolag har ett mer långsiktigt perspektiv och inte kräver avkastning lika snabbt som en privat byggherre, och kan komma igång snabbare med byggnation.

För trög planläggning

Tommy Ählström (M), Stångåstadens styrelseordförande, efterfrågar inte ägardirektiv med hänvisning till att praxis för hur lagen ska tillämpas saknas. Men han anser att planprocesserna måste bli snabbare. Som Corren tidigare skrivit tycker Linköpings lokala ”bostadsminister” Muharrem Demirok, ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, inte att planprocesserna går för sakta.

– Det är för trögt och från styrelsens sida ligger vi på de ansvariga politikerna om detta konstant, säger Tommy Ählström.

Muharrem Demirok har också i Corren uttalat kritik mot att byggherrar bara vill ha supercentrala tomter om de ska vilja bygga. En beskyllning som inte stämmer, anser Jan Österlind.

– Allmännyttiga bostadsbolag måste enligt lagen också vara affärsmässiga så vi behöver byggrätter där vi törs investera.

– Men det måste inte alls vara i city. Exempelvis bygger vi i Linghem nu. Ett fungerande lokalsamhälle med affärer och pendel, säger han.

Tommy Ählström konstaterar att ingen byggherre kan bära dagens höga produktionskostnader om byggandet sker på mark med för dåliga lägen.

Erbjuder kommunen tillräckligt attraktiva markområden för byggherrar?

– Nej. Om man tog fram fler planer i bra lägen med högre tempo så skulle vi absolut vara intresserade.