– Man borde börja nerifrån i stället. Våldet är ett symtom på något i verksamhetens struktur, säger hon.

Wikmans egen forskning omfattar våld och hot inom arbetslivet under tre perioder på 1980, 90- och 00-talen. Och trenden är just ökningen inom vård och omsorg. Det medför också att kvinnor utsätts för våld i sin yrkesroll i större utsträckning än män.

– Män inom vården råkar ut för ungefär lika mycket som kvinnor. Men ser man till exempelvis övervakningsyrken där det finns många män så har våldet minskat där över tid, säger Sofia Wikman, doktor vid Stockholms universitets institution för kriminologi.

Sofia Wikman har lagt ett visst fokus på grövre våld eftersom benägenheten att anmäla en sådan arbetsskada är betydligt högre.

– En bruten näsa, en stekpanna i huvudet och liknande. Har man fått hjärnskakning på jobbet så anmäler man det. Det gör studien mindre trendkänslig. Men resultatet pekar ändå åt samma håll.

Varför inträffar olyckorna, trots att arbetsgivaren tycks jobba hårt med de här frågorna?

– Primärt är det kanske någon typ av desperation hos vårdtagaren, kanske för att man får vänta på hjälp eller liknande. Men framför allt är det ett symtom på något i verksamheten. Det finns ett exempel på ett boende i en svensk kommun där personalen inte fick jobba mer än 75 procent för att det ansågs för tungt. Vilket problem ska det egentligen lösa? frågar sig Wikman.

På blanketterna för att anmäla en arbetsskada finns ett litet utrymme för arbetstagaren att komma med åtgärdsförslag.

Också den har Wikman kartlagt

– ”Fler händer i vården”. Det är det enhetliga svaret som arbetstagaren ger. Man har under så många år skurit ner på resurserna och här visar det sig.

Hon är kritisk till att kommuner och landsting hela tiden prövar nya bemötandemodeller.

– Det är bara en del av lösningen, att till exempel ta in en kampsportexpert eller utbilda personalen i olika nya arbetssätt. Visst finns det en del grepp och tekniker som kan vara bra. Men arbetsgivarens tilltro till dem är för stor.

Vad är problemet?

– Man riskerar att skuldbelägga personalen. Har man fått en utbildning och något händer – då kan det falla på personalen som borde ha använt det där greppet, eller den där metoden i stället för att man utreder bakgrunden till att något kan hända.

Wikman noterar att arbetsgivare ofta tänker på tekniska lösningar i stället för på personalen och organisationen.

– Ganska ofta har säkerhetschefer i organisationer en väktarbakgrund eller liknande. De likställer säkerhet med larm, teknik och övervakningskameror. Men det funkar inte när det är mellanmänsklig kontakt som verkligen behövs. Alltså mer personal.

Ett gott arbetsklimat som gör att man vågar se misstagen och anmäla dem, är något som Sofia Wikman tror på:

– Man kan jämföra hur man jobbar på tekniskt avancerade verksamheter. Om något går fel på ett kärnkraftverk så kan man lita på att det utreds noggrant. Eller inom flyget. Eller tänk på den där italienske sjökaptenen som berusad styrde sitt fartyg på grund. Var var all annan personal i det här läget? Varför kan det hända från första början?