– Motala är inte bara en sjöstad utan i hög grad även en cykelstad, inte minst tack vare rundan, säger museichefen Johan Rahm.

För att ge en heltäckande cykelbild har cyklar från Tekniska museet i Stockholm lånats in. Dessutom har privatpersoner bidraget och två Vätternrundaveteraner ställer ut cyklar som båda rullat över 40 år runt sjön.

Motalaborna Sven-Gunnar Karlberg och Karl Gustav Bergvall var med från loppets start 1966, men anpassade sig lite olika vartefter standard- och tävlingscyklar utvecklades.

Artikelbild

| Karl Gustav Bergvall och Sven Gunnar Karlberg, Vätternsrundaveteraner vars cyklar nu blivit museiföremål.

Bergvall föredrog under 39 rundor sin pålitliga tvåväxlade Monark, där växlarna skiftade med ett lätt bakåttramp. Innan han under sina sista fem ändå valde sjuväxlat.

– Det började bli lite jobbigt i backarna på västgötasida så jag tänkte att jag ändå skulle prova om det kunde gå lite lättare med fler växlar, ler han.

Sven Gunnar Karlberg följde däremot till hela utvecklingen, från oväxlat till 21 växlar:

– Jag var nog samtidigt väldigt dålig på att utnyttja dem optimalt. Men någon nytta gjorde de väl. I loppets början fick vi för det mesta gå när det bar uppför.

Artikelbild

| Om en cykelutställningen ska hållas i Motala har Vätternrundan en självskriven plats, konstaterar Motormuseetschef Johana Rahm.

Båda fann för gott att ställa undan cykeln efter över 40 rundor, Karlberg närmade sig då 75 år och Bergvall hade passerat de 80.

– Jag fick problem med en höft och ordinerades att avstå. Då tänkte jag faktiskt ”vad skönt, nu behöver jag inte hålla på med det här mer”. Men det första året utan rundan, 2012, var svårt. Då ville jag inte vara i Motala utan stack till vårt lantställe.

Artikelbild

| Evert Rydell och Sten-Otto Liljedahl låg bakom Vätternrundan. Här ses Liljedahls cykel och hans klassiska nummerlapp.

Läs hela artikeln i torsdagens Corren.