Det som i dag är en åker bland alla andra var under nästan 30 år ett flygfält. En parentes, i stort sett bortglömd. Det vill Pär Hallding råda bot på med sin bok "Stora Lund Hästholmen Östergötlands andra flygfält".

Pär Halding pekar ut området beläget strax intill gården Stora Lund. Där tillbringade han somrarna och hans morfar, arrendatorn Axel Salmonsson, var den som från början upplät marken för flygarna. Många av gårdens byggnader fanns redan på 1920-talet när flygepoken startade - den ståtliga mangårdsbyggnaden, vagnslidret och den så kallade kavaljersflygeln där officerare och underofficerare fick logi.

Naturskön omgivning
Artikelbild

Delar av släkten bor kvar i trakten, dock inte på Stora Lund utan längre norrut på Tegneby Södergården. Det ger Pär Hallding tillfälle att återvända även i vuxen ålder. Det gör han gärna eftersom han också uppskattar de natursköna omgivningarna.

Från början användes en klövervall som för tillfället låg i träda, senare utvidgades flygfältet genom att låga bergknallar sprängdes bort.

- Sedan gick den tekniska utvecklingen av militärflygplan så fort att de inte längre kunde klämma ned sig på det lilla fältet, berättar Pär Hallding.

Han funderar på hur det kunnat bli om flyg- fältet ändå hade kunnat finnas kvar fram till nutid.

Artikelbild

- I dag kanske det hade kunnat betyda mycket för bygden som inflygningspunkt för turister.

Betongsockel på platsen

Nästan inga spår finns längre av flygfältet, egentligen bara den betongsockel som visar var fältets vind-T, en slags vindflöjel, stod.

Vi fortsätter förbi de forna militära skjutfälten, numera golfbana och naturreservat. Nere vid Vätterns strand visar Pär Hallding den minnessten efter flygolyckan 1937 där Stig Carlsson omkom.

Vi får en livfull skildring av händelseförloppet. Flygplanet med sin förare ligger fortfarande på Vätterns botten. Pär Hallding har hört rykten om att planet kanske ska lokaliseras med en liten fjärrstyrd undervattensfarkost.

Boken han skrivit ger en mycket inlevelsefull bild av flygepoken. Inte minst fotografierna påminner om att flygning en gång var en glamourös men farlig sysselsättning, för våghalsiga och ärelystna män med stora beundrarskaror. I dessa ingick Pär Hallding själv, och det ledde honom uppenbart vidare i livet.

Mycket av flygets tekniska utveckling skedde under denna tid. Många fick sätta livet till innan flygandet, statistiskt sett, blev säkrare än både bil och tåg. Nu är det snarare klimatfrågan som ger Pär Hallding skäl att vara tveksam mot att flyga.

Som flygingenjör har han arbetat både på Flygtekniska försöksanstalten i Bromma och på Saab i Linköping. Dessutom har han ingått i Frivilliga flygkåren.

Sysslolös behöver han, pensionär i sin bästa ålder, dock inte vara. Boken om flygfältet har gett honom mersmak. Vad mer han har tänkt skriva vill han inte avslöja nu.