– Många romska barn har naturligtvis också studiebegåvning. Men de kommer ingen vart, säger Ionica Potcovaru.
På uppdrag av hjälporganisationen Hjärta till hjärta reser Ionica varje vecka de tio milen från sitt hem i den större byn Piscu Vechi till Horezu Poienarilor, där 70 procent av invånarna är fattiga romer, för att hålla extraskola med romska barn.

Ionica Potcovaru är ett före detta gatubarn. Hon har vuxit upp på Hjärta till hjärtas barnhem och när hon blev lite större blev hon familjehemsplacerad i en stabil familj. I dag är Ionica färdigutbildad sjuksköterska, men arbetslös. Vårdjobb finns – men i det starkt korrumperade Rumänien vill chefer ha mutor under bordet för att ge henne en anställning, och det vägrar Ionicaatt medverka i.
I stället väljer hon att göra en insats för Hjärta till hjärta som hjälpte henne som barn, och stödundervisar romska elever i varierande åldrar.
Rickard Klerfors, Linköpingsbo, direktor för Hjärta till hjärta, som arbetat med organisationens insatser i Rumänien, konstaterar att de romska barnen kämpar i en hård motvind.Många lärare med låga löner, och negativ inställning till romer, ser ingen anledning att engagera sig i ”svartingarna”, som de kallas i folkmun.
–·Ska barnen klara studierna krävs det att föräldrarna kan stötta dem med studierna, eller betala en privatlärare. De romska föräldrarna kan inget av det, väldigt många är analfabeter och har inga pengar, säger Rickard Klerfors.

När Corren reser till Rumänien i Rickards sällskap besöker vi tillsammans extraskolan i Horezu Poienarilor. Utanför skolsalen – kyrksalen som lånas ut till extraskolan – flockas barn i olika storlekar runt Rickard. I elva år var han bosatt i Rumänien och talar rumänska flytande.
En av pojkarna, Ronaldo, 10 år, kan ännu inte läsa och inte heller räkna så bra, berättar han – på rumänska. Men på romani, som är romernas språk, får han bli lärare åt Rickard och undervisar medan han visar med fingrarna:
– Jekh, duj, trin…
När Ionica Potcovaru strax därpå kallar in Ronaldo och de andra barnen till skolsalen leder hon dem i sånger och ramsor som rungar upp mot taket. Sedan delar hon upp barnen. De mind-re får rita och fortsätta sjunga för att leka fram språket. De lite större får öva på att skriva bokstäver och ord.

Artikelbild

Förutsättningarna för att driva extraskolan är inte enkla. Familjerna, ofta upptagna med att få mat på bordet och överleva, har ganska dålig koll på både klockslag och datum. Ionica kan inte räkna med att barnen dyker upp på utsatt tid.
– Därför ringer jag i förväg till deras grannar, som äger telefoner. Så får de säga till att snart är det dags för barnen att gå iväg till skolan, berättar hon.
Utbildningssektorn i Rumänien är starkt korrumperad. Lärare och rektorer som kräver mutor för att sätta betyg är vanligt. Många kräver också pengar för att ta emot romska elever eller för att betygsätta dem korrekt, eller vägrar helt enkelt göra det eftersom de anser att ”svartingar” inte ska in på högre utbildningar. På sina håll finns exempel på att synsättet kanske börjar luckras upp. Två exempel på det är Denisa Feca och Catalin Vlad. Båda är romer, och båda blev som barn hjälpta av Hjärta till hjärta.

Denisa växte upp i en mycket fattig familj men föräldrarna fick stöd av familjer som är medlemmar i den församling som Hjärta till hjärta samarbetar med och stöder i Piscu Vechi (se nästa sida). Denisa var begåvad, lyckades i sina studier och i år tog hon sin läkarexamen vid universitetet i Craiova i södra Rumänien.
– Nu tänker jag specialisera mig som barnläkare. Det tar tre år till, säger Denisa.
Catalin var ett övergivet gatubarn i Bukarest i flera år. När Hjärta till hjärta fann honom hade han gått i skolan ytterst sporadiskt.
I dag är Catalin 23 år, har kämpat hårt med att ta ifatt studierna och är också på väg att bli en etablerad professionell musiker.
På barnhemmet upptäcktes hans musikaliska talang. Den, och de fina studieresultaten från högstadiet, gjorde att han kunde söka till ett elegant musikgymnasium där inte vem som helst får gå – bara eliten.
– Jag teg om min bakgrund tills de såg att jag var duktig på riktigt. Först då kunde jag berätta hemligheten, säger Catalin.

Han har välkomnat oss till sin lilla lägenhet, en hyresetta i centrala Bukarest. Medan han spelar på gitarren med hård och mjuk hand, egenkomponerade och välkända verk, berättar han sin historia och säger att han blir förskräckt och arg när han ser dagens övergivna barn på Bukarests gator och vet att de också finns ute i byarna.
– Min historia slutade lyckligt men för många andra slutar det helt annorlunda.
Vad hade hänt om Hjärta till hjärta inte funnit dig?
– Jag vill inte tänka på det. Och jag mår dåligt över att jag inte kan göra något för barnen som jag ser.
Men Catalin gör trots allt något för de utsatta: Nu har rektorn på det fina musikgymnasiet lovat honom en anställning, på villkor att han skaffar sig en examen från universitetet först. Det tar två år. Catalin är antagen och fast besluten att lyckas.
– Jag vill jobba i skolan. Jag vill undervisa barn, säger han utan tvekan.
Som lärare och läkare blir Catalin Vlad och Denisa Feca, de romska ungdomarna, förebilder för Ronaldo och många andra – och en utmaning för etablissemanget som vill fortsätta kalla romer för andra klassens medborgare.