Pappa var jurist och två äldre bröder hade redan slagit in på den banan.

-- Visst fanns det fotspår att gå i. Men själv var jag från början mer inne på att jobba med reklam, säger den välkände Motalaadvokaten Hans Orrenius, 60 år på söndag.

I väntan på en lämplig utbildningsplats passade han dock på att läsa grundkursen i juridik. Och så kom han ändå att följa i släktingars spår.

-- Juridiken intresserade mig och jag trodde också att det skulle bli kul att jobba nära och för människor.

Förväntningarna kom inte på skam.

Men dessförinnan hade Hans Orrenius vuxit upp som yngst i en syskonskara på fem. Under ungdoms-åren grundlades han sitt stora idrottsintresse.

Pingis och tennis

-- Bara det fanns en boll med så var också jag med. Jag spelade pingis på division 3-nivå för Lemunda och tennis för Motala TK i den allsvenska juniorserien, berättar han.

Han träffade blivande hustrun Ylva redan under skoltiden i Motala och paret kamperade sedan ihop i Lund, där båda pluggade juridik. Som färsk jur kand fick Hans jobb i Paris för en svensk advokatbyrå. Men första barnet var på väg och ganska snart var man tillbaka i Sverige.

Ett uppdrag för en konkursförvaltare i Göteborg ledde till att cirkeln slöts i Motala i början av 70-talet. Konkursen gällde en Motalafirma och för Hans blev det mest praktiskt att sitta och reda ut alla trådar på pappa Eriks byrå.

Sysslat med allt

Snart fick han också uppdrag av byrån och stannade. 1977 kunde han titulera sig advokat och delägare tillsammans med fadern och äldre brodern Göran. Som advokat har han sysslat med allt -- konkurser, affärs- och familjejuridik och brottmål. Men det är i det senare facket han mest skymtar i massmedia. Han har fört åtalades talan i mordfall, komplicerade eko-utredningar och i det utdragna efterspelet i Motalas kommunskandal. Just nu är han en av tio advokater i ett omfattande mål i Norrköping som rör människohandel.

Det avtalade intervjutillfället inför bemärkelsedagen fick ställas in och ersättas med ett samtal över mobiltelefon. Det var söndag förmiddag och advokatens tjänster behövdes med kort varsel vid en jourhäktning i Stockholm.

Ett "fritt" yrke

Ändå pratar Hans Orrenius om ett ganska "fritt" yrke:

-- Det går faktiskt att styra och planera och skaffa sig lite lugnare perioder.

Finns det någon typ av brott där du har svårt för att inta försvararens roll?

-- Nej. Visst finns det avskyvärda brott och gärningar. Men det är inte dessa som ska försvaras. Mitt uppdrag är att se det hela ur klientens perspektiv och bidra till förståelsen av hur och varför det kunde hända.

Den första aha-upplevelsen av yrket -- att det är givande att träffa människor och uträtta något för någon annan -- har inte klingat av, snarare förstärkts. Hans Orrenius stortrivs ännu vid (snart) 60 fyllda med jobbet. En nedtrappning skymtar inte inom överskådlig tid.

-- Nej, det känns bra att kunna göra en insats. Många brottslingar hamnar i jobbiga och ensamma situationer. I trängda lägen finns det ju, förutom polisens utredare, bara advokaten att prata med.

Filial i Linköping

Motala Advokatbyrå hette pappa Erik Orrenius skapelse. Det var länge en enmansbyrå. Bröderna Göran och Hans Orrenius har tillsammans med kollegan Tord Cederberg ombildat den till Advokaterna Orrenius & Cederberg med sex advokater på tjänstgöringslistan. Bland tillskotten märks Görans dotter Lena Orrenius Edwall och Hans hustru Ylva, tidigare känd som polischef.

-- Det är jättekul. Byrån utvecklas, vi har nu filial även i Linköping. Nytt och stimulerande också att fungera som mentor.

Hans och Ylva Orrenius dotter Lisa har även hon slagit in på juristbanan. Sönerna Niklas och Johan har däremot plöjt en ny släktfåra -- inom journalistiken.

Blir det annars mest juridiksnack på släktträffarna?

-- Nej, inte mycket alls. Vi pratar om livet i allmänhet, om barnen och alla barnbarn som tillkommer.

Ofrivillig vila

Den tidigare idrottsut-övaren Hans Orrenius har förvandlats till en intresserad åskådare, Maif är laget i hans i hjärta. Men det har knappast skett frivilligt. Ett dåligt ben har satt stopp för tennisspelandet. En och annan golfrunda kan det dock fortfarande bli.

-- Det där med tennisen är lite störande, säger han fundersamt.

BILD: PETER JIGERSTRÖM

‚hans orrenius