Maria Björk Hummelgrens ifrågasättande av den partipolitiska tillsättningen av nämndemän (Corren 25/11) är befogat! Nämndemannainstitutet i tingsrätterna har månghundraåriga traditioner i Sverige och sträcker sig till landskapslagarnas tid på 1200-talet. Nämndemän i förvaltningsrätterna infördes först 1971, i hovrätter och kammarrätter 1977. Liknande former för lekmannamedverkan i domstolarna finns bland annat i våra nordiska grannländer. Viktigt är dock att nämndemännens medverkan i den dömande verksamheten anpassas så att den fungerar väl i ett modernt rättssystem. Under de senaste åren har också kraftig och berättigad kritik framförts avseende enskilda nämndemäns åsikter och agerande.
Nämndemannautredningen, där jag satt med som expert, avgav sommaren 2013 sitt betänkande SOU 2013:49 till justitieministern. Uppdraget var att skapa ett modernt nämndemannasystem. Det har från olika håll framförts att nämndemännen helt skulle tas bort från domstolarna, men det fanns inte med i uppdraget och om en sådan förändring skulle vara lämplig kan ifrågasättas.
Nämndemannauppdraget är och ska inte vara ett politiskt uppdrag. Partipolitisk tillhörighet får inte påverka domslut. Huruvida det faktiskt gör det emellanåt är svårt att veta. Blotta misstanken kan vara tillräcklig för att man ska ta sig en funderare. För en utvisningshotad person kan det upplevas rättsosäkert med nämndemän som är medlemmar i Sverigedemokraterna. På samma sätt kan det kännas för en man i en vårdnadstvist, eller i ett kvinnofridsmål, där nämndemännen är medlemmar i Feministiskt initiativ.
Mindre än fyra procent av befolkningen är medlem i ett politiskt parti. Att bygga rekryteringen av nämndemän enbart på politiska partier är därför både otidsenligt och odemokratiskt. Nuvarande ordning innebär ett partipolitiskt domarfrälse och utesluter alltså nästan hela befolkningen. Utredningen föreslog därför att hälften av nämndemännen skulle rekryteras från politiska partier. Resterande hälft, en fri kvot, skulle utses bland samhällsengagerade personer som antingen anmälde sig själva eller nominerades av andra. Tanken var också att den breddade rekryteringsbasen skulle föryngra nämndemannakåren samt göra den mer representativ för befolkningen. På sikt bör kanske samtliga nämndemän rekryteras utan nominering av politiska partier.
Tyvärr är en överväldigande majoritet av riksdagens partier emot en förändring i denna del. Jag har svårt att förstå varför icke partipolitiskt aktiva skulle bli sämre nämndemän. Det viktiga är att det sker en kvalitetskontroll bland de som nomineras.
För att försäkra sig om att endast lämpliga personer väljs föreslog utredningen en viss skräpning av kraven samt en noggrannare granskning från beredande organ och domstolar. Det skulle också bli lättare för domstolarna att entlediga olämpliga nämndemän. Förslagen har godkänts av riksdagen.
Utredningens förslag innebar också att nämndemän även i framtiden skulle medverka i brottmål omfattande cirka hälften av den totala förhandlingstiden i tingsrätt. Förslaget innebar således inte ett borttagande av nämndemannainstitutet, utan en anpassning till moderna förhållanden. Domstolarna har i övrigt under de senaste åren genomgått stora förändringar och anpassningar. Nu är dags att göra så beträffande nämndemännen. Varför är våra riksdagspartier så negativa till det?