LÄS MER: Libk-seger i Mullsjö-rysare

Det är inget särskilt med Mullsjö egentligen. En bra vägkrog finns där vid rondellen och ett bra bad finns när det är lagom att stanna till för en stunds paus på sommarsemestern.

Det är lite Vadstena över Mullsjö, med 7 500 invånare, bred fotboll med lag i division 4 och en skidbacke nära tillhands.

Artikelbild

| Att en storstad som Linköping kan vinna SM-guld i en våra största sporter är inget konstigt. Att en liten ort som Mullsjö kan göra detsamma är mer anmärkningsvärt. Jag älskar att det kan vara möjligt, skriver Jens Bollius.

Men så är det nånting med Mullsjö som inte stämmer. På den lilla orten, ett gränsland som Degerfors där kommunen tillhör ett län (Jönköping), men ett annat landskap (Västergötland), finns ett av Sveriges bästa lag i en av Sveriges största sporter.

Det ska inte vara möjligt när vi pratar om invånarantal som Vadstena, och en 20-del av Linköpings storlek.

Men ändå lever drömmen om SM-guld i innebandy i lilla Mullsjö.

Förklaringen stavas patriotism, glesbygdspassion och samarbete. Jag tänker på bandy i Edsbyn när jag hör hur den perfekta arenan kom till för tio år sedan. En charmig och perfekt hall med plats för 2 000 personer, men där det blir tryck även med 500 inne. Hallen byggdes i ett samarbete med kyrkan.

Sedan är det lokala företag som sponsrar Mullsjö, i sin iver och stolthet över att sätta Mullsjö på rikskartan.

Mullsjö är ett bevis för att det går att lyckas i idrott även på den okända landsorten, om man bara vill och brinner för platsen där man bor. Det är den styrkan som kan finnas och skapas i glesbygd och jag älskar den kraften varje gång jag ser den.

Söndagens möte mellan landsort och storstad då? Ja, enligt de som varit i Mullsjö förr har det varit bättre drag på publiken. Ändå var det ett stort stöd för hemmahjältarna som folket i Nyhemshallen åstadkom.

Jag håller med Johan Astbrant, det var en moralseger för Libk. Få saker stärker som en seger i Mullsjö, den kanske allra roligaste men också svåraste bortamatchen att spela i SSL.

Simon Palméns segermål till 5–4 var av det delikata slaget. Bilden på avslutningen där han lägger upp bollen i bortre krysset ur liten vinkel kommer jag att bära med mig länge. Men vi får inte glömma Max Wahlgren heller, det var hans framspelning som öppnade upp läget för Palmén.

Hela Libk var bra, men jag vill även berömma Oskar Seth, pigg över hela banan, målvakten Robin Laakso, som spelade inspirerat, och Markus Lindström som jag tycker har ett bra driv längst fram.

Vad jag förstår hade Johan Astbrant nyligen ett utbrott på laget i en periodpaus, och det är ett bra tecken på gruppens trygghet om laget kan ta emot det eller inte.

I Mullsjö verkade det som att Libk tagit Astbrants "hårfön" på rätt sätt. Ett Libk som med stora kliv, nu som tabelltrea, ångar på mot SM-slutspel i vår.