Då, när det gällde som mest, kom LHC in vekare än någonsin tidigare den här säsongen, släppte initiativet som vore det en pestsmittad råtta och gav Skellefteå den start man önskade.
Resten blev en jakt för att rädda ansiktet, hitta något som liknade spel. Det räckte inte, det slutade i ännu en bitter slutspelssorti, ännu ett års väntan innan chansen på SM-guld finns igen.
Varför LHC startade som man gjorde kommer jag aldrig förstå, så det släpper vi, det intressanta är att summera matchserien. Skellefteå vann rättvist, mycket tack vare fördelen av hemmaplan, vilket måste gräma LHC som så markant tappade formen i slutet av grundserien och föll bort från topp fyra.
Elaka tungor kallar LHC för Losers HC. Jag är inte elak, jag kallar LHC för Linköpings HC, men jag förstår vad som bygger ryktet.
Titta bara på Jaroslav Hlinka de tre senaste slutspelen. Det är bara LHC-ledningen som ser den killens storhet, som tycker han gör det han ska, att han presterar efter lön och verkligen är bästa centern.
Det bekymrar mig.
Som Hans Särkijärvis ord till Correns Per Bergsten i går:
- Det var för många som underpresterade i dag.
Vilka då? undrade Per.
- Ja, inte tjeckerna i alla fall.
Okej. Då tittar jag i forwardsbesättningen vilka forwards Särkijärvi kan tänkas ha tyckt underpresterade. Patrik Zackrisson gjorde det för en gångs skull, det tycker jag, men om Särkijärvi menade att någon annan av forwarderna var sämre än Hlinka och Jan Hlavac är det rena förolämpningen av LHC-tränaren.
Martin Laumann Ylven, Andreas Jämtin ochJari Tolsa bjöd på precis det fysiska spel som är deras jobb. Likaså Sebastian Karlsson, Pontus Petterström och Mikael Håkanson.
I alla fall i period två och tre, efter den usla första perioden.
Hlinka ska leda laget i prestation, inställning och poäng. Det gör han bra - så länge det är grundserie. Men säg play off till tjecken och han blir strykrädd och förvirrad, livrädd för tacklingar.
Så länge LHC väljer att lägga en halv miljon kronor i månaden på en sådan slutspelsloser till förstacenter kommer man aldrig ta guld, och man kommer själva vara med och bygga på den elaka tolkningen av LHC.
I stället för att förlänga med Hlinka och Hlavac, som jag förstått att LHC är nära att göra, ett kontrakt värt rubriken "SM-guld var god dröj", bör LHC ta in fler spelare som kliver in till match som gällde det livet. Som Andreas Jämtin. Som Jimmie Ericsson.
Då, först då, kan jag se LHC som ett guldlag i ett SM-slutspel.
***
Såg Linköping IBK vinna med 6-4 i den andra SM-kvartsfinalen i lördags. Den bästa, mest underhållande innebandymatch jag sett i sporthallen. Underbart att se så fysisk innebandy, med domare som lyfter sporten från den "förbjudet att röra varandra"-sport den varit i för många år.
Seriesegrarna Warberg stod handfallna, eller rättare sagt låg handfallna, när bröderna Anton och Martin Karlsson och de andra smällde på axel mot axel i varje närkamp.
Jag har tippat att Warberg kommer vinna kvarten med 3-1 i matcher, att LIBK skulle vinna just den andra matchen, men efter lördagens uppvisning inser jag att Warberg kommer att få slita framöver.
Till att börja med hemma i kväll - och framför allt i Linköping på fredag.