Här borde stå om en LHC-seger, lagets uppåtgående form, en finfin publiksiffra och gårdagens bragdman, Marcus Hellner.
Men det gör det inte - eftersom LHC än en gång drog på sig för många utvisningar.
7 504 personer fick se Modo vända 0-3 till 5-3, mycket på grund av att LHC drog på sig åtta tvåminutare.
I Karlstad i lördags, när man drog på sig tolv tvåminutare och en tiominutare, var det mest domaren Christer Lärkings fel hörde jag många LHC-are säga. Som tur är hörde jag tränaren Hans Särkijärvi i en tv-intervju säga att det var för många dumma utvisningar.
Nu hoppas jag hela LHC kan vara lika insiktsfulla som Särkijärvi, titta sig i spegeln, inse att formen faktiskt är riktigt god - om man bara håller sig på banan.
Det är inte bara att det kostar baklängesmål, i går ett under utvisningstid och ett sekunderna efter, det kostar också mycket i förlorad rytm offensivt. Formstarka spelare som Jaroslav Hlinka, Patrik Zackrisson och Jan Hlavac var ett hot mot Modoförsvaret i nästan varje byte, Hlavac tvåmålsskytt, men hade lagkamrater som med jämna mellanrum störde med utvisningar.
Fortsätter man så här i slutspelet är det som att be om respass direkt, men med bättre disciplin, ja då tror jag definitivt LHC:s nuvarande form räcker längre än kvarten.
***
Vilken fantastisk eftermiddag det blev framför teven och Holmenkollen-VM.
Marcus Hellner, den nya tidens svenska skidkung, bjöd på ännu en uppvisning.
Bragdman 2010, med övriga OS-stafettlaget, och tusan vet om han inte blir det även 2011. Det blir svårt att bräcka hans sprintfinal.
När sprintkungar som Emil Jönsson, Ola Vigen Hattestad och Petter Northug slogs om täten forsade han förbi i långbacken, ryckte till sig 5-6 meters försprång, ett avstånd han sedan utökade innan han med ena skidan i vädret skar mållinjen.
Så vackert och så rasande imponerande som bara en svensk bragdinsats på snö kan vara.
Efter de dubbla OS-gulden från i fjol, inte minst med det avgörande ryckte på stafettens sista sträcka, och nu det här är Marcus Hellner för evigt en av de största svenska skidkungarna, tillsammans med Jernberg, Wassberg, Svan och Mogren och de andra.
Han är speciell, Lerdalasonen, och då inte bara för hur han flyger fram i spåret. Vid sidan av är han alltid lugnet själv. Efter ett OS- eller VM-guld spricker han på sin höjd upp i ett leende och viftar lite med armarna. Mer är det inte.
När en glädjerusig Emil Jönsson for upp och ner i hans famn i går, firandes Hellners guld och sitt eget brons, såg Hellner närmast generad ut, precis som han tänkte: "Lugn Emil, vi har ju bara vunnit VM-medaljer".
Han är cool, Hellner, de är alla coola dessa svenska skidkungar, alla med sin egen stil.
Efter tjurige Wassberg, nördige Svan och folklige Mogren har vi nu fått coole Hellner, vars bragd i Holmenkollen alltid kommer ha en stor plats i mitt hjärta.