Aldrig har LHC haft två så bra kedjor som i höst. Centrarna Tony Mårtensson och Patrik Zackrisson leder dem, kompletterade av stjärnor som Mikael Håkanson, Jan Hlavac, Jaroslav Hlinka och Andreas Jämtin.
I vår kan det bli guldhjälm på för hela gänget.
Det är denna sextett som match efter match briljerar, producerar i massor och får publiken i Cloetta center att tjuta av förtjusning. Men - det här skrev jag redan i vår bilaga inför seriestarten och kommer säkert fortsätta tjata om det tills säsongen är slut:
Allt börjar bakifrån - med en toppmålvakt i Fredrik Norrena och den spelskickligaste backbesättningen någonsin. Tillsammans bäddar de så att stjärnorna vågar spela ut framåt.
Och som de gör det. Tony Mårtensson är piggare, starkare och vassare än jag någonsin sett honom. En tvåvägsspelare av högsta europeiska klass.
I mina ögon är han klassen bättre än när han for till Ryssland, något han höll med om när vi sågs efter 4?0-uppvisningen mot Frölunda.
- Jag bryr mig mer om defensiven nu. Jag har förstått att nyckeln till att vinna är att inte släppa in några mål. Det gör också att jag inte spelar så vårdslöst i anfallszon längre. Det är väl en fråga om mognad, tror jag.
Du ser ut att ha blivit snabbare också. Stämmer det?
- Ja, jag har jobbat hårt på det och Lasse (Thörnholm, lagledaren) säger att jag är snabbare. Det blev så himla mycket åka förra året, då jag alltid skulle vara först hem. Jag har alltid tittat mycket på Johan Davidsson, försökt spela som han, kombinera en bra offensiv med en bra defensiv.
Sedan har vi tjeckerna, dessa fantastiska tjecker.
Så mycket teknik, så mycket spelintelligens, tillsammans med redan nämnda får de hela LHC att glänsa. Just nu ser jag en glans av guld, men sånt kan ändras snabbt innan det är dags för slutspel.
Även de jag inte nämnt gör sitt. Verkligen.
Jag har sett drygt 30 LHC-årgångar, herregud så gammal jag är, och kan utan att tveka säga att det här är den bäst komponerade hittills.
Det är då jag undrar: varför hyllar ingen i LHC tränaren Slavomir Lener?
Jag frågade Mårtensson och klubbdirektören Mike Helber om detta och ingen hade något givet svar. Jag bad dem inte hylla Lener, för då hade de givetvis gjort det, jag frågade bara varför de tror att det så sällan sägs något positivt om mannen med mustaschen.
Mårtensson log innan han sa:
- Kanske beror det på att tränarens roll inte så stor så här under grundserien. Det handlar mer om att få ihop gruppen. I slutspelet kliver tränaren fram och blir mer aktiv i coachningen.
Helber å sin sida trodde det berodde på höga förväntningar:
- Folk hyllar Rögle och Gunnar Persson och tycker de är fantastiskt bra, men ingen tycker det vi gjort är så märkvärdigt, något värt att hylla. Kanske det spelar roll. Annars vet jag faktiskt inte varför det är så.
En anledning kan självklart vara att ingen vill hylla Lener. Att ingen tycker framgången är hans förtjänst.
Jämför med för oss närstående fotbollslagen LFC och ÅFF. Hela säsongen har fick vi höra spelare, ledare, ja, nästan också bollkallar, prisa Magnus Wikman och Daniel Wiklund som tränare.
Min teori är att Lener fortfarande lider av spelarnas missnöje från i fjol och att det fortfarande kanske är lite för mycket ut och kör för att vinna vissa spelares fulla förtroende.
Efter ännu en suverän laginsats är jag den förste att hylla Lener.
Det var stjärnorna på isen som glänste mot Frölunda, men i båset stod, precis som han gjorde när LHC knäade tidigare i höstas, Slavomir Lener.
Glöm inte det.