Vi som såg Norge vinna med 1?0 på Enavallen förra veckan hoppade till när svenskorna rivstartade med 2?0 första kvarten mot ryskorna. När det väl blev allvar, denna ljumma, stjärnklara kväll i Åbo, visade stjärnor som Therese Sjögran, Victoria Svensson, Caroline Seger och Lotta Schelin sin klass.
För att inte tala om Charlotte Rohlin, som knoppade in 1?0 efter drygt fyra minuter. Linköpingstjejen har utvecklats till en av Europas bästa mittbackar, nu också hård och tuff i spelet, inte bara snabb och följsam.
Jag njöt verkligen av närkamperna med ryska anfallaren Olesya Kurochkina, när de bytte smällar med varandra och Rohlin gav den hårdaste. Inte så snyggt av svenskan, men perfekt internationellt och perfekt för att väcka respekt och få sin forward att vara försiktigare och mer tveksam nästa gång.
Det är den tuffheten, de halvfula duellerna, som damfotbollen behöver. Sånt som får igång adrenalinet både hos spelare och åskådare.
Caroline Seger gjorde som vanligt sitt för att bjuda på just detta. Motor på mittfältet, också hon en av Europas bästa på sin position och på väg mot sitt bästa mästerskap hittills. Målskytt dessutom. Den tidigare så kaxiga Helsingborgstjejen har mognat, gör allt med mer omdöme, både som person och spelare. Jag minns hur hon 20 år gammal inför EM 2005 sa: "jag ska avgöra hela turneringen". Det gjorde hon inte, hon märktes knappt och har senare berättat vilken läxa kaxigheten gav henne.
Jag är övertygad att vi får se samma utveckling hos Kosovare Asllani. Hon har också 20 år gammal kaxat loss inför den här turneringen, men väl i premiären var hon lagets blekaste. Ge Linköpingsanfallaren fyra år, låt henne mogna, och hon kommer vara självskriven i anfallet. Victoria Svenssons arvtagare när hon lämnar blågult efter Finlands-EM.
Jag tror alltså tyskorna tar hem sitt sjunde EM-guld, precis som man tidigare det här decenniet vunnit EM 2001 och 2005 och VM 2003 och 2007. Många talar om Sveriges seger mot Tyskland i Algarve cup som banbrytande, som ett tecken på något stort i EM.
Då glömmer man det självklara, det redan nämnda, att träningsmatcher är en sak, mästerskap något annat. Visst, Sverige imponerade mot B-nationen Ryssland, men såg ni Tysklands 4?0 mot Norge i måndags?
Jag hoppas innerligt att jag har fel, men tyvärr, det luktar ännu en svensk finalförlust.