- Måste vara slutspelsinställning. Kämpa för livet, som supportern Sixten Funqvist skrev till mig i försnacket på Twitter.
Sagt och gjort.
Publik och lag kände likadant - ut kom ett LHC vildare, mer desperat än någon gång den här säsongen.
Att Pontus Petterström tryckte in 3,57 på returen från Robin Figrens skott kändes helt logiskt.
Att Cloetta center exploderade i ett glädjerus likaså.
Ett rus som fortsatte i andra perioden när LHC gick från 2-2 till 6-2. Mer publikfrieri har vi inte sett sedan 13 december 2010, då LHC senast gjorde sju mål hemma, när just Modo besegrades med just 7-2.
Så nu är allt bra kanske? Efter en sån här seger kanske alla träd växer till himlen?
Självklart inte.
För LHC var det här bara en match. När vi summerar säsongen kanske bara ett mål- och spelmässigt undantag precis som den är när vi tittar på säsongen just nu. För LHC:s stjärnor var det här också bara en match. Magnus Johansson, Jan Hlavac och Jaroslav Hlinka har massor kvar att bevisa - de måste fortsätta ösa in poäng som i går.
Annars klarar sig inte LHC undan kvalserien.
Det jag vet säkert är: För Pontus Petterström och Robin Figren var det här en match i mängden, ännu en match med stenhårt jobb i varje byte. Så kommer det se ut på torsdag också, mot Djurgården - det är jag säker på. Kanske inte poängen rullar in som mot Modo, då de gjorde ett mål och en assist var, men jobbet kommer finnas där.
Spelare med Petterströms och Figrens psyke, spelare som tar sin roll i laget till hundra procent, och trots motstuds i omgång efter omgång fortsätter köra på lika hårt omgång efter omgång.
Respekt.
För LHC är det här drömläget klubben längtat efter. Läget att vända den onda trenden.
Stöd är inget man får genom att be om det - stöd är något man får när man förtjänar det, när supportrar känner tillhörighet och stolthet för klubben och laget. Den tillhörigheten, den stoltheten, växte hos alla LHC-are i går. 7-2 i säsongens hittills viktigaste match gav hopp.
Det var det viktigaste.
***
Jerringpriset till Rolf-Göran Bengtsson. En skräll för många, så också för mig. Jag trodde på Marcus Hellner, skidåkning brukar ligga bra till i svenska folket tycker till.
Bengtsson seger, efter EM-guldet i somras, visar hur stor ridsporten är, vilket genomslag den får när framgångarna kommer. Därför säger jag grattis inte bara till Bengtsson utan till hela ridsporten.
I sommar är det läge för mer firande.
Först fyller han 50 år - sedan är det OS i London.