Vallen gör sig bäst i höstmörker, när man bara ser den upplysta planen, och dessutom fick jag en smak av framtidens LFC. Det smakade gott, dessutom med en delikat eftersmak.
Framtiden stavas Tilda Heimersson, Ida Brännström, Petra Larsson, Jessy Sharro och Jonna Andersson - alla mellan 16 och 21 år.
Ida och Jonna gjorde första och sista målen och Tilda, Jenny och Petra ägde mittfältet i 90 minuter. Visst, motståndet var inte toppklass den här gången heller, jag börjar vänja mig vid det när det gäller Champions league, men samtidigt ska LFC ha stort beröm för sin inställning från första till sista minuten i detta dubbelmöte. Det är lätt att tappa koncentrationen när man är överlägsen, men LFC har behållit fokus hela vägen.
En av anledningarna till det, och framgångarna i allsvenskan, är de unga hungriga spelarna som får och tar chansen när etablerade namn som Kosovare Asllani och Josefine Öqvist saknas.
Ida Brännström har jag sett en del tidigare, hennes målsinne håller bra allsvensk klass. Mot FC Zürich gillade jag mest 16-åriga Jonna Anderssons makalösa steg och Tilda Heimerssons teknik, med bollen ständigt tätt, tätt intill sin känsliga högerfot. Om det blir som vi alla tror, att Caroline Seger försvinner till Philadelphia efter den här säsongen, är Norrköpingstjejen, som i år blivit kapten i F19-landslaget, det självklara valet bredvid Petra Larsson på innermittfältet.
Champions league-äventyret tar slut mot Duisburg om en månad, säger de som vet, men själv tänker jag mest på den allsvenska guldstriden.
Jag hoppas och tror på guldfest i Linköping om en månad.
***
Förresten: Jag läser att Mike Helbers dator blivit stulen och att ärendet redan är polisanmält. Märkligt, med tanke på att det skedde utanför Hovet, under pågående match, trodde jag hockeyn skulle sköta utredningen själv.