Om jag hittade något?
Jovars, en hel del faktiskt.
Till att börja med ska sägas att det behövs inte mycket för att det ska tolkas som ett gott tecken i dagens LHC. Om en spelare ser rapp ut, om en back följer med i offensiven, om ett anfall varar mer än 20 sekunder, ja då är det ett gott tecken för det så nedbrutna Linköpingslaget.
Förstaperioden var därför en fröjd att se för alla LHC-älskare. En matchstart av gammalt klassiskt LHC-snitt. Ingen kanonad av skott, men ändå bra fart och tryck mot Viktor Fasth.
Det har vi inte sett mycket av från LHC i Cloetta center de senaste 15 månaderna.
Nu gav det bara 1-0, men att gå till paus i ledning med vetskapen om att den borde varit större är ett lyft för ett lag i LHC:s situation.
Att Pontus Petterström gjorde målet, som inte svarat för en poäng hittills i vinter, var ett annat gott tecken. Hittar han sin fjolårsform, som tog honom ända till Tre kronor, är mycket vunnet.
Att Magnus Johansson assisterade till både 1-0 och 2-0 var ett annat gott tecken. Johansson är LHC:s hjärta. Ta pulsen på honom och du får svar på hur LHC mår. I vinter har han sensationellt ofta hamnat i tidsnöd, men mot AIK var han sig mer lik, lugn i uppspelen, vass i offensiven.
Ytterligare ett gott tecken, det kanske viktigaste, var att Jaroslav Hlinka såg pigg ut och gjorde ett mål och en assist. Siffror och poäng är inte alltid det viktigaste, men för poängkungar som Hlinka är det allt. Hans enda uppgift i laget är att göra poäng och nu gjorde han det för första gången sedan 28 november.
De inte så positiva anteckningarna, att AIK pressade LHC hårt långa stunder, att Christian Engstrand tvingades storspela, att tabelläget är fortsatt kritiskt, att segern var nödvändig för att inte hamna på kvalplats - de får stanna vid anteckningar den här gången.
***
Grattis Mattias Bäckman! Att småkronorna vann JVM är enormt för Hockeysverige och att Bäckman var en av de tongivande genom hela turneringen är enormt för LHC. Ett toppbetyg på klubbens ungdomsverksamhet, där Bäckman tagit sig från Björnligan till dagens elitserielag.
Som han spelat i vinter, både i LHC och JVM, är det bara en tidsfråga innan han spelar i Detroit, där ju en annan östgöte, Jonathan Ericsson, redan finns.
Att småkronorna avgjorde finalen tio minuter in i förlängningen, genom stjärnan Mika Zibanejad, kändes så typiskt.
Det är så - med kyla, moral och matchvinnare - de riktiga vinnarna avgör.