ISHOCKEY
Med en bror som spelade ishockey ville även femåriga Madeleine Östling börja spela. Efter lite tjat på föräldrarna fick hon börja spela med killarna i björnligan.
– Jag spelade både fotboll och ishockey med killar upp till jag var 14-15 år. Men jag började träna med Brynäs damlag när jag var 12 år. Jag var livrädd när jag skulle börja spela med tjejerna. Jag fick en klump i halsen när pappa sa att jag skulle åka och träna med dem. De var så mycket äldre än mig. Men efter några träningar tyckte jag att det var roligt också, säger Madeleine Östling.
Efter gymnasiet hade hon spelat nio år i Brynäs och varit med i både U18-landslag och Damkronorna.
– Jag kände att tiden började stå still och jag ville testa på någonting nytt. Jag ville komma ut från min komfortzon och valde därför att flytt till Örnsköldsvik och spela för Modo i två år. Jag var även här i Linköping och testade på - men valet föll på Ö-vik.
Hur ser du tillbaka på din egen hockeykarriär?– Jag ser tillbaka på den med ljusa minnen. Det har varit roliga år. Dock har jag aldrig spelat en SM-final eller coachat en SM-final. Det är något som jag verkligen saknar. Men jag har träffat många fina vänner och har många härliga minnen. Även internationellt med JVM.
Östling kände sedan att hon inte hade tiden som krävdes för att kunna fortsätta spela på den högsta nivån. Efter en säsong i Sandviken på lägre nivå valde hon att bli assisterande tränare för Brynäs.
– Jag fick ett samtal från Brynäs och fick frågan om jag var sugen på en roll som assisterande tränare. Jag ville fortfarande vara kvar i hockeyn och hoppade på det. Jag förstod dock inte hur mycket tid som man lägger ner som tränare innan. Men jag ångrar verkligen inte det beslutet och jag har haft fyra jättefina år i Brynäs. Jag har även fått äran att representera U18-landslaget som assisterande tränare.
Nu är det huvudtränare för Linköpings damer som gäller.
– Det är en bra möjlighet för mig att utvecklas och flytta till Linköping som har varit ett topplag de senaste åren. Det är skitroligt, säger Östling och fortsätter:
– Jag har haft kontakt med Kim (Martin Hansson) i några år och hon har varit på mig om att komma hit. Jag har känt att jag ville ha mer än ett år som huvudtränare innan jag flyttade. Jag var sedan här och hälsade på och Kim presenterade ett bra upplägg. Föreningen och klubben har kommit långt både med sin dam- och flickverksamhet. Det lockade mig att vara tränare för damlaget och samtidigt ha en roll i hockeygymnasiet med de yngre tjejerna.
Det är inte så vanligt med tjejer som tränare, vad har du för tankar kring det?– Jag tänker inte så mycket på det. Det är en mansdominerad sport och jag började ju själv att spela hockey med killar och jag såg mig inte som annorlunda då heller. Killarna såg mig inte heller annorlunda utan jag var en i laget. Det är klart att när man börjar tänka efter är det lite tufft ibland när personer tar för givet att det är mannen i rummet som är huvudtränaren och inte tjejen, säger Östling och fortsätter:
– Samtidigt vill man få jobbet för att man är bäst lämpad och inte för att en förening "vågar satsa på en tjej". Det var jag tydlig med när jag var tränare för Brynäs. Men jag tror det bästa är att mixa manliga och kvinnliga tränare. Därför tror jag att det kommer bli superbra tillsammans med Jonas Fristedt här i Linköping.