Den visar att ÅFF:s säsong kan bli hur rolig som helst och att IFK:s faktiskt kan bli ännu tråkigare än måndagskvällen.
Att förlora ett derby är en sak. Att göra det som IFK Norrköping gjorde kan få ödesdigra konsekvenser. Efter alla smällar det klassiska laget åkt på i år, den i går rakt på hakspetsen, måste laget vara helt tömt på självförtroende.
För ÅFF tror jag den osannolika derbypoängen kan innebära det lyft laget behöver om de ska hitta vinnarspåret igen, tillbaka till vägen mot allsvenskan. Det är dags efter bara fem poäng på de fem senaste matcherna.
Sekvensen som slutade i Prodells 2-2 tillhör en av de läckrare jag skådat. Idrott när den är som häftigast, mest oförutsägbar och känslosvallande.
Först friläge för Daniel Bamberg. Hela Parken räknade kallt med 3-1. Då hade de inte räknat med Henrik Gustavssons makalösa enhandsräddning. Fimpen kom snabbt upp på fötterna, startade ett anfall, bollen fram till inbytte Viktor Prodell som vänder bort en försvarare och placerade in bollen.
ÅFF-glädje och IFK-sorg - årets säsong sammanfattad i ett fåtal sekunder. Jag tror jag kan skriva detsamma när säsongen är slut, att säsongen 2009 för ÅFF och IFK blev som de där sekunderna på Parken 7 september. Det behöver inte betyda både allsvenskt avancemang för ÅFF och division 1-degradering för IFK, men det förstnämnda tror jag på fortfarande.
ÅFF har ett flyt, kombinerat med sedvanlig moral och spelskicklighet, som hela tiden ger viktiga poäng. Alla lag i toppen tappar poäng med jämna mellanrum, då är poäng som i går, i en match som IFK borde avgjort innan kvitteringen, så avgörande.
Men som sagt, nu behövs det segrar igen. Första chansen blir mot Assyriska på tisdag nästa vecka. Då får inte Christoffer Karlsson och Daniel Hallingström vara med, de drog på sig varningar i 88:e och 91:a minuten.
Allt har ett pris - men med tanke på vad som hände nån minut senare, i 92:a, kanske det var värt det.
***
Starkt jobbat av Kopparslagarna mot drygt 9 000 IFK-supportrar. Häftig extas de bjöd på efter 2-2.
En liten, liten ståplats, som dansar, skriker och kramas, omringad av en i övrigt chockad arena - det är skön idrottskonst.
***
Fantastiskt citat av matchspeakern efter slutsignalen:
- Matchen slutar 2-2 och vi får ett bevis på att fotboll inte alltid är rättvis.
Nästan i klass med Team Vallas speaker.
***
Lika snyggt som Oscar Möller kämpar, lika nyttig som hans hockeytacklingar är i ett tufft derby som i går, lika snyggt faller han i vissa närkamper.
***
Alltid fascinerande att gå på fotboll i Norrköping. Här är alltid besvikelsen efter förluster lika tung på pressläktaren som i hemmalaget.
***
Invigning av Nya Parken före match. Ingen galaföreställning, men betydligt mer livfull än IFK som förening känns för tillfället.
Schysst ny låt, "Led vår väg, du blåa stjärna" (cover av 60-talsklassikern "Is this the way to Amarillo"), sjungen av Robert Haglund, Olle Nilsson och Stefan Wikström, läckert IFK-tifo som täckte ena sittplatsläktaren och en hyllning på innerplan av guldlaget från 1989 gav en skön start på derbykvällen.