Det blev en söndag med två förluster för Libk.
Men ändå en fest för alla som gillar innebandy.
Två matcher i Superligan efter varandra är givetvis ett perfekt upplägg som Libk ska försöka satsa på så ofta det bara går. Ju längre vi kommer in i säsongen, ju sämre vädret där ute blir, ju fler åskådare kommer också hitta till sporthallen och göra festen ännu bättre.
Om vi tar herrarna först så är det nåt med säsongens lag som tilltalar mig. Visst, jag kan inte låta bli att sakna en trollgubbe som Christian Mattsson som såg passningar ingen annan hittade, det erkänner jag. Men laget den här säsongen har en helt annan fart, vilja, mod och frenesi mot de tidigare upplagor jag sett.
Visst kanske man spelar väl naivt och chansar lite för mycket ibland, men när man kan minimera misstagen som än så länge ger mål i baken, då kommer det här bli riktigt bra.
Och för att knäppa en kollega, vi kan kalla honom Per, på näsan som säger "jag kan njuta av att se en bra defensiv" så ser jag hellre att det blir 12 mål än 4 i en match. Skitsamma om det blir ett och annat onödigt mål i baken, bjuder laget på dramatik och till slut vinner är jag övertygad om att publiken är nöjd ändå.
Damerna? Ja, de senaste matcherna har gjort mig lite orolig. Starten av söndagens möte med Jönköping var mer än lovligt virrig och att släppa 0–3 på tio minuter mot ett lag man ska ha bakom sig för att klara nytt kontrakt är givetvis inte godkänt.
Jag tror ändå att laget kommer att klara att hänga kvar, så mycket kunskap och styrka finns i laget. Men sen är det dags för föreningen att på allvar ge tjejerna chansen att ta nästa steg, att slippa vara ett lindansarlag säsong efter säsong.
Risken är annars överhängande att man tappar duktiga spelare som tröttnat på att bara slåss för sin existens.