Så vad händer? Plötsligt har vi en världsspelare, en kille redo för topp tio, i ett läge där många räknat ut svensk tennis. De senaste veckorna har visat upp en ny Söderling och tisdagens utklassning av ryske världstian NikolajDavydenko var inget undantag.
Det som började i World team cup i Düsseldorf för ett par veckor sedan, där en lugnare, till synes mer harmonisk Söderling, besegrade världssjuan Simon Gilles, har i Paris fortsatt med bland annat bragden mot världsettan Rafael Nadal. Nu är han mannen på allas läppar och kanske också den profil som kan vända den negativa trend svensk tennis kämpat med sedan storhetstiden på 80- och början av 90-talet.
Efter Nadaluppvisningen var Davydenko näste man att få känna på Söderlings sluggerspel. Ryssen, som gjorde sin nionde Grand slam-kvartsfinal, hade inte en chans. Absolut ingen. Bara fem förlorade game, 94-56 i vunna poäng, på 101 minuter. Det var en uppvisning jag inte sett av en svensk på många, många år.
Vi är många som länge längtat efter att få se den här coolare Söderling. Att trots humöret nå så långt som han gjort, tre ATP-titlar och 15:e på rankingen (i februari), visar vilken talang han besitter. Stackars konkurrenter, när Tibrosonen nu tagit tag i problemet.
Vinner Söderling semifinalen blir han förste svensk i Grand slam-final sedan Thomas Johansson vann Australian open 2002.
Det vore stort, men en seger även i matchen efter, finalen, är vad jag drömmer om nu.
Då blir Söderling en av svensk tennis största genom tiderna.