Och olika är precis vad Linköpings kommun behandlar dem.
FKL, med bara herrseniorverksamhet, fick sin skuld på 142 000 kronor avskriven av kommunen i augusti 2010.
När Heda RK, med senior-, bredd- och ungdomsverksamhet, några månader senare, våren 2011, bad om motsvarande hjälp med sin skuld på 328 000 kronor blev kommunens svar nej.
Kultur- och fritidsnämndens ordförande Johan Lundgren (C) säger till Corren att FKL var ett extremt undantag, att det inte handlar om män kontra flickor, eller att FKL:s vice ordförande Mats Johansson (S) vid beslutets tidpunkt var kommunalråd.
Lundgren säger vidare att kommunen är extremt restriktiva med att skriva av lån på det sätt som gjordes med FKL. Vi har olika syn på återhållsamhet, jag och Lundgren. Att avskriva sexsiffriga belopp för en seniorförening i fjärdedivisionen är inte vad jag kallar restriktivt.
Allt handlar om signaler. Vilka signaler kommunen vill ge till sina medborgare.
Sedan spelar det ingen roll vad Lundgren säger att det INTE handlar om - det vi ser är fakta och det kommunen ger är signaler. Fel signaler.
Fakta är att en klubb fick ja, en annan nej.
Signalerna är att kommunens svar beror på vem som frågar.
Fakta och signaler som skattebetalarna tolkar som de vill. Som insändarskribenten Lars Hedberg som på dagens Ordet fritt (C11) tycker att kommunen bör sänka Hedas skuld med FKL-beloppet 142 000 kr. Jag håller inte med, men jag förstår om andra föreningar gör den tolkningen, om de söker upp kommunen och tycker de är lika mycket värda som FKL, inte minst om de har ungdomsverksamhet.
Jag tycker kommunen kan hjälpa till. Inte med en fullständig avskrivning, hellre med en avbetalningsplan som säkrar skattebetalarnas pengar och tvingar föreningen att ta tag i sina problem.
Då, först då, agerar kommunen lika ansvarsfullt som man kräver att medborgarna gör.