Kustvik: En klassisk LHC-kväll

De säger att det bara är idrott. De säger att det bara är lek. Så är det säkert - någonstans, i något lag, någon gång.´Men inte i Linköping, inte i LHC, inte vintern 2011/2012.

Foto: Fotograf saknas!

Sport2012-03-06 22:22
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Här har vi följt ett drama som fått en hel bygd att stanna upp, som fått tusentals människor att inse vad ishockeyn betyder för dem, för Linköping, för Östergötland.

Nu är dramat över. Bygden andas ut, klubben andas ut. Linköpings HC spelar elitseriehockey även nästa säsong.

Sista matchen, mot Modo i Fjällräven center, blev en värdig, signifikativ avslutning. En mål- och känslomässig berg-och-dal-bana precis som hela säsongen.

En klassisk LHC-kväll för supportrarna att minnas i årtionden. En kväll där laget fortsatte lika bra som man spelat de senaste veckorna, men med en stor skillnad:

Den här kvällen hade LHC marginalerna med sig.

Den här kvällen blev inte Calle Söderbergs missade straff och Nicklas Danielssons 4-3 strax därefter det så bittra, det så vanliga LHC-slutet.

Den här kvällen kvitterade Pär Arlbrandt med 72 sekunder kvar att spela.

Tur förtjänar man, det vet alla utom dåliga förlorare, och efter flera matchers enormt slit, det bästa på hela säsongen, hade LHC jobbat ihop till avgörande tur, och den kom när Magnus Johanssons passning styrdes i mål via Arlbrandts skridsko.

Ett klassiskt mål en klassisk LHC-kväll.

När det gällde som mest klev LHC ut och gjorde sin kanske bästa bortamatch för säsongen. Visade sina supportrar sin bäswta sida, något att vara stolta över. LHC dominerade kraftigt långa stunder, vann skotten med 47-25, och stjärnor som lagkapten Magnus Johansson, Calle Söderberg, Andreas Jämtin och Pär Arlbrandt var som bäst när det gällde som mest.

Johansson bättre än någon gång under säsongen. Söderberg offensiv härförare med ett mål och två assist. Jämtin som den nyttiga mardröm för motståndarna som han är när han håller sig på isen. Och Arlbrandt som den matchvinnande tvåmålskytt han ska vara.

Det som så många efterlyst hela säsongen, ett hårt jobbande LHC med lysande stjärnor, fanns där plötsligt. Modo bjöd bra motstånd, men kunde inte stå emot i de för dem betydelselösa slutminuterna, när Harald Lückner med 2,13 kvar att spela tog ut Fredrik Norrena.

LHC:s säsong är över. Spelare och ledare kan njuta, andas ut. Klubbens ledning måste fortsätta jobba på högvarv. Rannsaka sig själva, rannsaka klubben, rannsaka laget

Något gick väldigt fel för LHC i år och det är Christer Mårds, Mike Helbers och Johan Hemlins jobb att se till att det inte händer igen.

Tiden för omstart i Linköpings HC är perfekt.

Ut med det gamla, trötta och långsamma - in med det nya, hungriga och speediga.

Då kan supportrarna se fram emot säsongen 2012/2013 med spänning.

Mot ännu en säsong i elitserien.