Någon gång måste det vända och mitt råd till hela White lions är:
Bygg vidare på torsdagskvällens insats. Titta er i spegeln och se hur bra ni var, vad ni sjöng, hur ni fick igång sittplats, hur ni såg till att laget vände 2?3 till 4?3.
Gör ni det, fortsätter på det sättet, kan ni återigen bli kända som en av Hockey-Sveriges bästa klackar.
Det här var kvällen då Cloetta center kokade och det var mycket er förtjänst, White lions.
Jag stämde träff med White lions ordförande Marcus Hermansson innan matchen för att tala om just detta, läktarkulturen i Linköpings hockeytempel.
Den har varit riktigt kass i vinter. Sett över alla de 22 matcherna innan torsdagens är det White lions sämsta sedan flytten in i nya arenan.
Hermansson har också sett problemen.
- Vi har problem med återväxten, stora problem. Vi får ingen kontinuitet bland ledarna på läktaren. Vi får inte folk att gå på hockey som förut. Man snackar om finanskris, mycket på jobbet och annat.
Kritikerna i och runt klacken skyller på dåligt samarbete med LHC, att många stannar hemma i protest. Det köper inte Hermansson alls.
- Äh, det är få som tycker så och de hörs mest. De som är nöjda säger inget. Den lilla klicken har försökt få igenom banderoller som Avgå Mike!, men det var inget som klubben kunde stå för, då stoppade vi det. Jag hör nästan aldrig nån som stannar hemma i protest mot LHC-ledningen. Vi har ett jättebra samarbete.
- Problemet i Cloetta center är att så fort det blir lite glesare på ståplats så skriks det betydligt mindre. Folk skriker inte gärna om det är en meter till närmaste granne. Då blir man mer tveksam. I Stångebro stod vi packade på varandra.
Hermansson tycker problemet är mycket större än White lions.
- Elitserien är en urvattnad produkt med alldeles för många matcher. I Linköping har vi dessutom en alldeles för bortskämd publik, som kräver seger varje gång.
- En match i veckan och bara dubbelmöten med varje lag, ett hemma och ett borta, skulle höja intresset enormt. Men det skulle kräva högre biljettpriser eller större arenor och det vet jag inte om publik och klubbar skulle acceptera. Men tänk: bara en hemmamatch mot HV per säsong, gissa om folk skulle komma laddade!
För mig är Hermansson en representant för en grupp hjältar. De som match efter match, säsong efter säsong, i med- och motgång, står upp för sitt lag. Det är en svår konst, få behärskar den, få är villiga att vika så mycket tid, pengar och energi på att stötta sina favoriter.
Många känner förstås som jag, en beundran för dessa idrottshjältar, men många känner också stor besvikelse när det blir bråk eller kommer ramsor med könsord.
- Det har jag förståelse för, säger Marcus Hermansson. Som mot Modo. Bedrövlig stämning hela matchen men så blev Peter Forsberg utvisad och då skriks det där kan du sitta din jävla?. Det är så onödigt.
När avarterna uppstår är det många som dömer hela ståplats för all framtid. Det gör inte jag. Jag fördömer självklart allt sånt beteende, men kan inte ge upp kampen för en levande läktarkultur på grund av det. Utan läktarkulturen dör arenaidrotten och det gäller för alla inom idrotten att vårda den och de som brinner mest för den.
Efter den här kvällen, då jag inte hörde det minsta lilla könsord, känner jag hopp för LHC och White lions.
Tillsammans kan ni uträtta stordåd.