Kvar i Cloetta center fanns 6 000 hockeyhjärtan, på och utanför isen, som tillsammans skapade en stämning bättre än många av de utsålda matcher jag varit på.
Borta var buropen mot det egna laget, kvar en klack och sittplats i högform och ett lag där hjärtat pulserade så taket vibrerade.
Jag som åskådare kan bara tacka er 6 000 LHC-are för en uppvisning i föreningskänsla.
Känns onödigt att en match som denna räkna upp enstaka spelare, alla hemmaspelarna bidrog stort, men jag kan ändå inte undvika Magnus Johansson. Vilken makalös elitseriespelare. Mitt i all hets glider han omkring som i en annan division, likt Nicklas Lidström i NHL. Full kontroll hela tiden och en ovärderlig resurs både offensivt och defensivt.
Avgörande för 5-1-segern var också det jag i onsdagstidningen uppmanade Joakim Eriksson, Andreas Jämtin, Patrik Zackrisson, Mattias Carlsson, och Mikael Håkanson att visa mot Frölunda: att de är hyggliga elitseriemålskyttar. Det slutade med två mål av Carlsson, två av Zackrisson, deras första för säsongen, och ett av Håkanson, det avgörande 3-1, hans sjätte. Eriksson svarade för två assist och Jämtin för en arbetsinsats som bara han kan, ett effektivt, publikfriande slit från första till sista sekunden.
Den kvintetten gjorde verkligen vad den skulle.
Det gjorde också Tony Mårtensson. Hans arbetsinsats mot Djurgården bådade gott och i går lossnade det fullständigt även med passningarna, då han låg bakom tre av fem mål.
Ta med er den här upplevelsen, LHC, tillsammans kan ni, de 6 000 hjärtan som besegrade Frölunda, få en störtskön säsong.