Det är inget att skämmas för LHC-spelare, jag beundrar också Peter Forsberg.
Kanske tindrade jag lite mindre med ögonen än ni, men visst är han duktig killen.
Eller rättare sagt: jag tycker han är en av världens tre bästa hockeyspelare genom tiderna.
Mario Lemieux etta, Wayne Gretzky tvåa och Peter Forsberg trea. Så ser min, något offensiva lista ut.
Man får Forsberg som han är. Det fick småknattarna göra, som väntade på autografer förgäves och det fick vi journalister göra, som väntade på intervjuer förgäves.
Han bara sa nej, tog på sig sin hatt, rättade till den så den blev lite framåtvinklad, och gick och satte sig i bussen.
Inte det minsta trevlig, bara jäkligt tjurig.
Segern till trots var han urförbannad efter matchen, främst då på Martin Laumann Ylven, som i stället för att beundra Forsberg tacklade av en halv tand på honom i början av tredje perioden.
Men som sagt, jag tar Foppas ilska, den underhållning han ger oss som vill njuta är särklassig, unik i sitt slag. En vinnarskalle det finns få av i svensk idrott.
Som Niklas Sundström sa till mig:
? Han är sig lik, halvgrinig värre trots att vi vunnit. Så har han alltid varit och det är underbart för hela laget, det driver på oss alla att vilja vinna lika mycket. Framför allt de yngre.
Matchens lirare, Mats Zuccarello-Aasen, höll med:
? Det är bara för oss andra att följa efter. Men man får inte glömma Mackan (Markus Näslund), han gör det nästan ännu bättre, jobbar nästan ännu hårdare.
Efter mitt besök i Modos omklädningsrum kan jag bara slå fast: Foppaeffekten kan ta Modo hur långt som helst den här säsongen. Plötsligt ser de ut som enorma vinnare hela bunten. Från Roman Malek och Mattias Timander där bak till Foppa, Näslund, Sundström och Dan Hinote där fram.
Precis som det såg ut på isen så osade hela omklädningsrummet vinnare.
I LHC var det precis tvärtom. Jaroslav Hlinka var en av få som försökte. De flesta andra, inte minst poängligaledaren Tony Mårtensson, gled omkring som paralyserade.
Det är tur för LHC:s stjärnlag att det är nästan två månader kvar till slutspelet.
Med den inställning man visade upp på måndagskvällen skulle slutspelet bli kortare än fjolårets, som varade i sju matcher.
Själv börjar jag längta till det som kommer om bara några veckor.
Jag ber till hockeygudarna att Forsberg är med då.
***
LHC-spelarna var dåliga och precis lika dålig var publiken, både de som stod och de som satt. Aldrig har en fullsatt Cloetta center varit så tyst.
Jag hoppade till en gång när de tappade ett salladsblad i golvet på restaurangen, men annars var det som sagt helt tyst.